Presidentvalet är över sedan en vecka.
En enorm känsla av lättnad men också en viss tomhet. Har ju levt med det i ungefär ett år nu.
Planen efter valet var ju som sagt att ligga på soffan och äta praliner några dagar (en metafor, som ni säkert förstår), med start fredag. Det fick skjutas på en dag då det var snöstorm i New York när vi skulle flyga hem dagen efter valet och flygplatserna där var stängda. Men inte något ont som inte har något gott med sig. Istället för hemfärd blev det en trevlig middag med Eirik och Ingvild på Ralph Laurens restaurang i Chicago (Ja, klädmärket, de har en väldigt bra restaurang där, den enda tills helt nyligen då de öppnade en även i Paris).
På temat att vända något negativt till positivt kommer jag helt osökt att tänka på när författaren Hjalmar Söderberg kom hem en tidig morgonen efter en natts festande och hans sinnessjuka ex-fru stod i trapphuset och väntade på honom ("som en vålnad från förr") och han sprang skrämd därifrån och tog sedan en av skärgårdsbåtarna från Nybrokajen och intog en fantastiskt trevlig frukost bestående av sill och snaps samtidigt som solen gick upp över skärgårdens kobbar och skär utanför fönsterena i båtens vackra matsal.
Oklart dock om man kan jämföra en snöstorm med en sinnessjuk ex-fru. Men varför inte. En trevlig middag var det i vilket fall som helst.
Att jag sedan var minuter från att missa flyget till New York morgonen efter på grund av lika massiva som oväntade bilköer ut från Chicago är en helt annan historia.
Det blev ju i och för sig inte så mycket lugn och ro på första "pralinätardagen" heller då de tyvärr påbörjade en totalrenovering av lägenheten ovanför mig just den dagen. Och det verkade som att den renoveringen inleddes med en dag av att slå sönder kakelgolven i kök, badrum och hall med en hammare. Det bullrade ganska mycket. Jag borde ju såklart ha följt Söderbergs exempel och gått till Aquavit och beställt en SOS. Det var mer drag i folk förr.
Jag har ju inte skrivit om stormen Sandy här på bloggen. Dels för att jag inte har haft tid och dels för att jag inte riktig var på bollen med den. För att nu direktöversätta det amerikanska uttrycket att "be on the ball". Men om man nu har en New York-blogg så känns det väl ändå som att Sandy bör omnämnas här. For the record liksom.
Vi var i den vackra lilla "norska staden" Decorah i Iowa och gjorde valreportage samtidigt som monsterorkanen Sandy var på väg mot New York och New Jersey. Tanken var att ägna veckan före valet åt vägmästarestaterna Iowa, Wisconsin och Ohio men det ändrades såklart. Tidigt tisdag morgon körde vi de tre timmarna till Minneapolis och tog en flight till Chicago där vi tog en annan flight till Allentown, Pennsylvania. En av få flygplatser i nordöstra USA som var öppen på tisdagen och faktiskt så var det bara två timmar att köra till Manhattan därifrån.
Väl hemma så hade ju stormen passerat och det var strömavbrott på halva Manhattan. Typiskt nog från just 39:e gatan, där jag ju bor, och söder ut. Så mitt hus hade varken el eller vatten vilket ju mer eller mindre gör det obeboeligt. Dessutom bor jag ju på 16:e våningen så lite småjobbigt att ta sig upp och ner. Men som tur var så fick jag inkvartera mig hos en snäll vän som bor norr om 39:e gatan och som hade både el, vatten och vin.
Jobbade sedan ett par dagar med efterspelet av stormen (den blev nedgraderad från orkan till storm precis innan den nådde land, men orsakade trots det enorma skador och bara orkanen Katrina har kostat mer pengar i USA:s historia). Bland annat fick jag se Brooklyn-tunneln fylld med vatten ända upp till taket. Ganska ovanlig syn minst sagt. Fick också se människor leta efter sina tillhörigheter i de över hundra hus som brunnit ned under stormens framfart ute i Breezy Point. Samma område som jag och reporter Eirik var och gjorde reportage i förra sommaren när orkanen Irene var på väg mot New York. Vi träffade flera som vägrade att lämna sina hus trots obligatorisk evakuering. Då gick det bra. Den här gången var det betydligt värre. Förutom de nedbrunna husen var många hus förstörda av vattenmassorna som dragit in över bostadsområdet som ligger på en avlång halvö på Long Islands södra sida där Atlanten möter New York.
Och det var ju såklart inte bara vår planerade valbevakning som blev påverkad. Även president Obama och hans utmanare Mitt Romney ställde ju in valkampanjandet i två, tre dagar och Romney försvann nästan helt ur nyhetsbilden samtidigt som Obama fick agera som den president han är och leda landet i kristider. Ser bra ut på TV. Jag tror inte det avgjorde valet men det hjälpte definitivt inte Romney att behålla det momentum han trots allt hade skaffat sig efter Obamas fiaskoartade debattinsats i Denver en månad tidigare.
Sen drog jag och reporter Eirik Mosveen alltså till Ohio på söndagsmorgonen där vi, som jag skrev i förra blogginlägget, var på valmöten med både president Obama och Mitt Romney och sen tog vi sista flyget från Columbus till Chicago kvällen innan valet. Där mötte vi upp med resten av VG:s valteam: Anders Giæver (tidigare USA-korrespondent som jag var till sammans med i Chicago för fyra år sedan) samt Lars Joakim Skarvøy och Mathias Jørgensen från VGTV. Och i Boston, där ju Mitt Romney höll valvaka, var Kari Aarstad Aase och Harald Henden (väldigt bra lineup VG ställde upp med måste jag säga och fantastiskt att få jobba med dessa duktiga kollegor).
Stämningen bland väljarna i Chicago var ju inte riktigt lika entusiastisk som för fyra år sedan. Och hur skulle den kunna vara det. Då var Obama gud och luften var elektrisk på valnatten. Valvakan var då utomhus i Grant Park och det var ovanligt varmt för årstiden, säkert över 20 grader och det var folkfest på gatorna. Nu regnade det och var kallt och valvakan var innomhus (som tur var) i en stor och trist mässhall i södra Chicago (en erfaren kollega menade att arkitekturen hade Nordkoreanska influenser). Men det är klart att det blev bra stämning när valresultaten väl började komma in och när de sa på de stora TV-skärmarna att Obama vunnit Ohio och kort därefter att han vunnit hela presidentvalet så exploderade ju såklart salen av jubel och folk grät och skrek och visst fick jag gåshud. Det är ju inte rättvist att jämföra med 2008 men som Giæver skrev i VG, den här valsegern gör att segern för fyra år sedan får en annan betydelse. Att den blir ännu mer värd.
Och vilket privilegium det ändå är att få bevittna så stora världshändelser på nära håll. Verkligen.
Morgonen efter var vi ute i Altgeld Gardens, ett så kallat "project" i South Chicago med många fattiga invånare och hög kriminalitet, för att få reaktioner på valresultatet. Det var där Barack Obama jobbade på 80-talet med att försöka hjälpa dem som bor där. Det är tredje gången jag besöker det området och den här dagen var alla de vi pratade med mycket glada över Obamas valseger.
Men nu lägger jag valbevakningen och orkanen bakom mig för den här gången och ser fram emot andra ämnen att göra reportage om.
Fast kan samtidigt inte låta bli att undra vem som kommer att vara president i USA om fyra år och tre månader.
Och undrar också hur nästa orkansäsong kommer att se ut.
Men nej, om man skulle gå upp och åka skridskor i Bryant Park kanske…
---
Bilderna ovan:
1. President Obama kommer ut på scenen i Chicago med sin familj för att hålla sitt segertal.
2. Stora delar av Manhattan hade strömavbrott i nära fem dagar efter Sandys framfart. Poilisen hade lagt ut röda bloss i gatukorsningarna för att minska risken för olyckor.
Bilderna nedan:
1. Till skillnad från husen i förgrunden så klarade sig Empire State Building från strömavbrottet trots att byggnaden ligger söder om 39:e gatan.
2. Brooklyn-Battery Tunnel fylldes med vatten. Här infarten på södra Manhattan.
3. Över hundra hus brann ner i Breezy Point.
4. Många hus i Breezy Point förstördes av vind och vatten.
5. Seaside Heights, New Jersey.
6. Den "norska staden" Decorah i Iowa (kolla in bilens nummerskyllt).
7. Obama-anhängare på valvakan just efter att de fått reda på att han vunnit presidentvalet.
8. Altgeld Gardens: George (t.v.), som är före detta marinkårsoldat och basketspelare, röstade på Obama.
Recent Comments