Fotograf Thomas Nilsson

  • Flyttade från Stockholm till New York i februari 1997. Är sedan 2002 den norska dagstidningen Verdens Gangs fotograf i USA.

Böcker/utställningar

« En grön dag | Main | Tankar från 39:e staten... »

2010-03-19

Comments

Gunilla Kinn

Hihi, håller helt med dig om att det absolut mest intressanta igår var att vi hamnade på ett AP-foto -- och i New York Times (samt i SvD, och kanske även andra tidningar?)!

Håller därmed inte med om det där med att hela den svenska korrekåren var där, möjligen halva. Etermedierna hade ju bangat. ;-)

Om den stora bilden ovan kan sägas att Karin Henriksson och Michael Winiarski kan skönjas i bakgrunden.

Det var förresten Mark Wilson som hade sett till att hamna bredvid mig och inte vice versa!
Han klev nämligen in i samma hiss som jag, men gissa om det var "inga kommentarer" på alla frågor även där.
Sedan hängde jag i och för sig på honom som en igel genom lobbyn, och sedan hade jag ju tur när han stoppades upp av alla fotografer...

Det är onekligen en lägre tröskel att ställa frågor när man hamnar alldeles bredvid.
Jag fick tillfälle att ställa tre stycken som jag aldrig hade kommit mig för att kasta fram från det bakre ledet (det är ju många fler journalister på plats än vad som framgår av Thomas foto).

Gunilla Kinn

Här är artikeln av Philadelphia-reportern vi pratade med (som hävdar att hon var första journalist på plats i Pennsburg häromveckan):

http://www.philly.com/philly/news/20100319__Jihad_Jane__pleads_not_guilty_-_2nd_Philly-linked_terror_suspect_takes_a_plea.html

På den länken finns också en av de teckningar som gjordes i rättssalen. Det var otroligt fascinerande att se flera personer sitta och rita med kritor på stora ark, jag har aldrig förut sett det "live" under en rättegång! Och de hade ju inte många minuter på sig...

Gunilla Kinn

Bara en sak till...för Intresseklubben.

Notera att det finns _två_ försvarsadvokater i sammanhanget -- nämligen även den svarte mannen som skumtar bakom mig/bredvid Mark Wilson. Ross Thompson heter han.

För övrigt ingår förstås denna bloggpost nu i Lars Vilks konstverk.

Larry

Kul med lite hysteri!

Efter Haiti o annat kan det nog det behövas lite distans och trivialiteter. En, möjligen, död osv.


Larry

Susanne

Inte dåligt att hamna på bild i the Times! :-)

Elisabeth

Kul med Gunillas kompliment till ditt inlägg!
Ger mer nyans och djup.
Men undrar hur hon Jihad Jane igentligen tänker...
Att vilja/tänka sig döda någon för en teckning...
OM det nu var så?

Thomas Nilsson

Ja Gunilla, jag såg ju att de svenska radio- och tevekorrarna inte var där + DI. Men det var ändå en majoritet av de svenska korrarna i Philly. Fem mot fyra! Så jag borde ha använt just ordet "majoritet" i stället för "hela"

Jo, jag upptäckte ju till slut att det fanns en försvarsadvokat till. Han var ju ganska kort och när jag tiottar på bilderna ser jag ju att det är du som skymmer honom för kamerorna (och mikrofonerna) :-)

Kul att se dig här igen Larry!

Eller hur Susanne... :-)

Ja Elisabeth.
Om det nu var så...
Återkommer kanske till ämnet.

Gunilla Kinn

Fast jag är ju i och för sig ingen korre... ;-) Vilka som är det kan man förstås diskutera...

I vilket fall som helst kan man nog lugnt konstatera att det hade varit noll svenska journalister på plats, ifall den berörda konstnären hade varit norrman.

Jag hoppas att Vilks himself kommer dit i maj, så att det blir en bättre story!

Thomas Nilsson

...OK Gunilla, nu är vi inne på överkurs i att "märka ord" ;-)

Så norska media är "bredare", vi var ju där trots att det inte var en norrman!

Gunilla Kinn

Nja, det var inte menat att "märka ord", sorry om det uppfattades så.

Men jag har genom åren märkt att många -- med rätta -- tror att "korre" automatiskt innebär en massa saker som jag helt enkelt inte har/är.
Och då menar jag inte bara anställning/lön/personalbostad/försäkringar/pensionsinbetalningar/fria hemresor/semester etc som traditionella korrespondenter i regel har, utan även (nyhets)bevakningsansvar.

Jag säljer i själva verket så få artiklar till TT, och så sällan, att jag inte ens kallar mig "stringer". (Fast när jag försöker få en intervju med någon här i USA drämmer jag såklart till med "news correspondent".)

Dessutom vill jag helst inte uppfattas som någon nyhetsredaktions "korre", eftersom andra redaktioner då tror att de inte kan anlita mig alls. Men det får de gärna göra!

Gunilla Kinn

Se'n har jag naturligtvis inget emot alls att ingå i gruppen "korrar" i kollektiv bemärkelse, som i din rubrik!
Den 12-13 april i Washington lär jag också uppfattas som "korrespondent" - och "utsänd" är jag då i vilket fall som helst.

Thomas Nilsson

Det uppfattades inte så ;-)

Och du har ju såklart rätt!

Gunilla Kinn

Se'n blir korrespondent-uttrycket i allmänhet alltmer uppluckrat - exempelvis i det nätverk jag själv är med i:
http://korrespondenterna.se
Fast jag anser att det är en olycklig utveckling, och har givetvis problem med att ingå i en grupp med det namnet (skulle gärna ändra det om jag kunde). ;-)

Thomas Nilsson

Saken är ju att "korrespondent" är ett så bra ord.
Det behövs inga långa förklaringar.
Det är en journalist baserad utomlands.
I min ordbok står det "journalist som är placerad i utlandet".
Placerad antyder iof att han/hon är utsänd av någon media organisation.
Kanske vi kan uppfinna ett nytt ord för frilansare i utlandet?

Rubriken jag borde ha satt är väl "Jihad Jane lockade de svenska journalisterna."

The comments to this entry are closed.