Fotograf Thomas Nilsson

  • Flyttade från Stockholm till New York i februari 1997. Är sedan 2002 den norska dagstidningen Verdens Gangs fotograf i USA.

Böcker/utställningar

« Vi går mot bättre tider... | Main | Inte högst längre »

2012-04-29

Comments

Lilla Blå

Ååååh, det är modigt att erkänna att man aldrig sett Gudfadern. Och jag är lite avundsjuk på dig som har det göttigaste framför dig. En gång om året håller jag Gudfadern-fest för mig själv hemma: lagar italienskt käk och ser hela trilogin under en helg. Det blir mycket spagetti och tomatsås, det blir espresso, grappa och cigarr som avslut när han faller i trappan, där i tredje rullen, skrikandes utan att ett ljud hörs.
Och inte heller jag har sett Waits live. Det gör lite ont att konstatera. Men fanken vet vad som sker i framtiden? :)
PS. Ändra på karlar går inte. Fan ids längre försöka. Då blir de som ledsna getter. Jag kan heller inte ändra på mig. Man är som man är. Gudfadern-freak. Och lite till.

Malin

Jag har aldrig varit på Gotland.

Thomas Nilsson

Wtf, varför har jag blivit så dålig på att svara på kommentarer i tid?
Ingen vet.
Men uppskattar dem såklart mycket.

Lilla Blå, visst är det modigt. Fast ännu modigare att erkänna att man inte gillar Kent va? Men om det bjuds på grappa och spagetti kan jag tänka mig att se på både Gudfadern och lyssna på Kent. Samtidigt!
Tom Waits live står högst på att göra listan. Vi ses längst fram! ...eller i baren.
Och ja, vi är väl alla som vi är. På gott och ont. Skål för det!

Malin, en chockerande upplysning minst sagt. Vi bär alla på våra hemligheter uppenbarligen. Om jag vore dig skulle jag inte berätta det för någon!

The comments to this entry are closed.