Fotograf Thomas Nilsson

  • Flyttade från Stockholm till New York i februari 1997. Är sedan 2002 den norska dagstidningen Verdens Gangs fotograf i USA.

Böcker/utställningar

« Varför en blogg? | Main | Segeholms scoop »

2007-10-06

Comments

Adam Haglund

Thomas! Kul att du börjat blogga. Jag lägger upp ett bokmärke här direkt!

Angående din frågeställning så undrar jag: Var klämmer skon?
Alltså, om det hade varit en "vanlig" medborgare som fångat skurken, hade det varit OK?
Eller om fotografen fångat skurken men inte plåtat vidare?
Eller om fotografen plåtat när någon vanlig medborgare fångade skurken?
Är det just att fotografen blev en del av skeendet som är grejen?
Alltså, vad i den här händelsen upplever du som tveksam?
(Därmed inte sagt att det hela är tveksamt. Min frågande ska tolkas som ärligt menade frågor - jag vet inte vad jag tycker - inte som retoriska frågor.)

/Adam

Thomas Nilsson

Hej Adam. Tack för bokmärke!
Din blogg är en av inspirationerna.
Angående den flyende skurken. Förutom ren självbevarelsedrift tycker jag något det finns något som känns fel med att en journalist hjälper polisen. Att det rubbar vår oberoende ställning. I det här enskilda fallet hade det kanske känts konstigt att låta skurken springa, speciellt när polisen på ballkongen skriker åt dig att tackla skurken som paserar nära dig. Kanske hade jag gjort det också. Men på ett mer övergripande plan är ju inte vårat jobb. Vi ska observera, inte vara en del av nyheterna.

Göran Segeholm

Jag tror att väldigt få människor funderar över sin yrkesroll i en sån situation. Vissa är snara till handling, andra inte. Förmodligen agerar man likadant som man skulle gjort som privatperson, tror ni inte?

Thomas Nilsson

Du har antagligen rätt Göran.
Det är ju ett beslut som måste tas på ett par få sekunder.

Kenneth Gyld

Hej Thomas!

Denna blogg skall genast sparas bland bokmärkena, och jag har redan lagt in den i min RSS läsare så att jag inte missar något.

Jag håller nog med i din grundsyn om att journalister i någon form, ska försöka att inte ingripa i en liknande situation som denna.
Har dock själv hamnat i en liknande situation och kan bara konstatera att jag i just de tre sekunder det handlade om nog övergick till ett mer privat läge än som fotograf.

Men tro mig... jag har många gånger funderat över om detta agerande var det rätta.
Min grundinställning är som sagt att jag inte borde ha ingripit... Men..... ???

Ja det är knivigt!


En sak är i alla fall säkert. Jag kommer att följa din blogg framöver!

Thomas Nilsson

Hej Kenneth!
Tack för vänliga ord.

Ja, de få sekunder man har på sig att ta ett beslut i en sån situation gör nog att det blir mer instinktivt än ett kalkylerat beslut skulle jag tro. Har ju inte varit i den situationen själv så jag gissar bara.

The comments to this entry are closed.