Presidentkandidater 2008 - Del 1
Av alla de som vill bli USA:s 44:e president är republikanen Rudy Giuliani den som fascinerar mig mest. Jag skulle aldrig rösta på honom men rent journalistiskt är han en guldgruva.
Det brukar sägas att ju längre bort från New York man kommer desto populärare är han. Rudy var ju borgmästare i New York under åren 1994 – 2001. Han gjorde onekligen en hel del för att göra New York till en säkrare och mer trevlig storstad att bo i. Men vägen dit var kantad av skandaler och bråk. Han blev osams med allt och alla. Ofta om småsaker och han var långsint. Han vägrade prata med de flesta ledare för olika minoritetsgrupper. Han vägrade att besöka US-Open i tennis (arrangörerna ville att planen som kom in för landning på La Guardia skulle ta en liten omväg de två veckor US Open ägde rum för att inte störa matcherna) och han blev osams med ledningen för Music Grammy Awards så de flyttade sin gala från New York. När hans polischef hamnade på omslaget av Time Magazine fick han sparken. Rudy gillade inte att dela spotlighten. Han hotade med att dra in anslagen till ett konstmuseum i Brooklyn som hade en utställning han inte gillade.
Allt det där och mycket till hände innan terrorattackerna den 11 september 2001.
Det tog ju ett halvt dygn innan president Bush dök upp i TV-rutan efter attackerna. Detta vakuum fyllde Rudy med bravur och blev med ens ”Hela Amerikas Borgmästare”. Alla gamla synder bleknade i det perspektivet.
Men nu har bland annat New York-tidningarna Village Voice och New York Magazine haft långa, granskande och ganska kritiska artiklar om Rudy under hösten. De har belyst HELA hans tid som borgmästare. Vanity Fair och Time har dessutom haft artiklar om en hel del tveksamma affärsförbindelser han haft via sitt företag Giuliani & Partners som bildades efter hans tid som borgmästare.
Rudy är egentligen en ganska osannolik kandidat för republikanerna. Han är faktiskt ganska liberal när det gäller sociala frågor. Inte mot abort och ganska pro gay (han bodde flera månader med ett gaypar efter sin andra skilsmässa) och inte egentligen emot illegal invandring. Han försöker visserligen ändra sina ståndpunkter i dessa frågor nu för att få med sig den republikanska basen. Dessutom har Rudy ett ganska rörigt privatliv. Gift tre gånger. Meddelade sin förra fru att han ville skiljas via en presskonferens. Hans son har brutit kontakten med sin far och dottern stödjer demokraten Barack Obama. Inte direkt den lyckliga kärnfamiljen som republikanerna brukar vilja måla upp. Ofta inte en sann bild, men i Giulianis fall går den inte ens att fejka. Hans nuvarande fru, Judith Nathan, beskrivs dessutom som en gold digger.
Rudy har länge ledat klart i de nationella opinionsundersökningarna men de spelar lite roll eftersom staterna inte har sina primärval samtidigt. I de tidiga staterna som Iowa och New Hampshire ligger han inte så bra till. Han satsar på att vinna stora stater som Florida, Michigan och Missouri som har sina val senare i januari. Det kan vara en farlig taktik om en och samma kandidat vinner både Iowa och New Hampshire och då får medvind som påverkar de andra valen. Dessutom så har Giulianis selling point varit att han är tuff mot terrorister. Men som alltid så är det framför allt den inhemska ekonomin som blir den viktigaste frågan ju närmare valet man kommer. Rudy har också mycket riktigt tappat även i de nationella opinionsundersökningarna de senaste veckorna.
Om Rudy blir USA:s nästa president ska jag äta upp mitt gamla vinylexemplar av London Calling, inklusive låten Rudie Can’t fail!
Rudy ur en fotografs synvinkel:
Rudy har, liksom Hillary och Obama, ett antal livvakter från Secret Service vilket aldrig är en fördel för en fotograf. De var dessutom lite halvt aggressiva senast jag fotade honom. Men Rudy brukar ta god tid på sig att hälsa på anhängare efter talen och man kan då komma ganska nära honom. Dessutom, bilden här ovan tog jag i ett rum där jag egentligen inte fick vara men Rudy tittade snällt i kameran när jag frågade så det får han en halv extra poäng för.
Hans utseende är kanske inte direkt som man tänker sig en president. En journalist skrev att Rudy ser ut som en begravningsentreprenör. Flinten har dessutom en förmåga att bli ”burned out” på bilder (fotograflingo för vitt utan täckning). Han brukar också bita sig i underläppen vilket ser lite konstigt ut på bild.
Betyg för Rudy som fotograferingsobjekt blir tre fotovästar av fem möjliga.
Hahah! "... tre fotovästar av fem möjliga." Ett utmärkt rankingsystem.
Den märkligaste med Rudy är väl ändå att super-evengelisten Pat Robertson backar upp honom. Man kan ju undra vad Rudy tänkte när han fick reda på det.
Posted by: Stina | 2007-12-26 at 12.58
Japp, klart godkänt rankingsystem. :-)
Han ser allt lite fullifaan ut! Intressant att följa och se hur det kommer att gå för honom.
Vad har han för inställning till dödsstraffen då? Vet du det eller?
Tänker du presentera de andra kandidaterna också? Jättekul och intressant att läsa om dem så här, ger mer liv till dem!
Posted by: Elisabeth | 2007-12-26 at 13.15
Ja, visst är det konstigt med Pat Robertsons endorsement!
Kan tolkas som att delar av kristna högern gör vad som helst för att slippa Hillary. Rudy skulle ju antagligen ha en ok chans att vinna över henne i ett presidentval då han antagligen skulle få många independent röster.
Jag tror inte någon av kandidaterna är emot dödsstraffet. Skulle nog inte bli valda då. Men det är ingen valfråga här. Antagligen eftersom det i stort sett är upp till de enskilda staterna att bestämma om de vill ha dödsstraff eller inte. Fredspristagaren Al Gore är för övrigt för dödsstraff.
Ja, tanken är att jag ska skriva om de andra kandidaterna också.
Kul att ni gillar mitt rankingsystem :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2007-12-26 at 14.40
Rudy cant fail..... Du kan aldrig äta upp den! Dessutom så undrar jag vilken version du skall äta upp? London Calling finns ju i flera versioner... detta är sista dagen som jag är full, imorgon skall jag göra ett allvarligt inlägg!
Vill tillägna lite låtar till er alla,
Thomas, du får Train in vain, Elisabeth, du får I´m not down, Pawel, The right profile och själv ger jag mig wrong ém boyo. Allt detta från London Calling som Thomas lovar att äta upp. Till min vän Eas ger jag Spanish Bombs. Cheers!
Posted by: Jocke | 2007-12-26 at 15.02
Texten får fyra fotovästar. Fotot däremot får en fotoväst. Finns det inte en falsk tro att ett foto blir bättre av att den kända personen tittar in i kameran. Detta foto bevisar väl att så inte är fallet.
Posted by: Johan | 2007-12-26 at 18.16
Tack Jocke! Nu återstår bara att få höra den låten jag fått av dig... :-) Ser också fram emot ett seriöst nyktert inlägg från dig!!! ;-)
Du Johan... jag vet faktiskt inte om jag håller med dig? Tycker denna bild är riktigt fullifaan, som jag skrev innan. Annars kan jag med fördel föredra bilder där objektet är in acction utan "vetskap" om kameran... Men just i detta fall... nä, gillar den med texten! Det hör ihop.
Ha en god fortsättning på helgen!
Posted by: Elisabeth | 2007-12-26 at 20.38
Jocke, jag väljer gärna den minsta versionen!
Johan, tack för de fyra fotovästarna för texten!
Håller fullständigt med dig om bilden.
Enda anledningen att jag valde den var för att få ge Rudy en extra halv fotoväst i betyg. Tar väldigt sällan bilder där folk tittar in i kameran. Anledningen att jag gjorde det där var att jobbet var till VG:s söndagsbilaga VG7 och att de på omslaget vill ha ett porträtt. Bilden användes dock såklart inte. Men jag gjorde mitt jobb och lyckades få bilden, vilket inte är helt självklart. Så jag ville nog skryta lite om det också :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2007-12-26 at 23.25
Där ser du Thomas... jag tycker inte som alla andra när det gäller bild!!! :-)
Posted by: Elisabeth | 2007-12-27 at 03.31