Fotograf Thomas Nilsson

  • Flyttade från Stockholm till New York i februari 1997. Är sedan 2002 den norska dagstidningen Verdens Gangs fotograf i USA.

Böcker/utställningar

« Regn, politik, musik och humor | Main | Ännu ett FEMA-fiasko »

2008-02-14

Comments

Niclas

Haha! Oo ja. Den där kavajen har man hört mycket om. Inte lika mycket när man frågar Jocke själv. Fanns det inte även en klubb som samlades några gånger i veckan och diskuterade kavajen i detalj, och dess inverkan i samhället?

Christina

"Enjoy your fucking life, have some fun!"
Hur kul som helst!

Kommer ihåg punkarna från skoltiden -- dom försökte så jäkla hårt att se coola ut, men det blev mest sött.

Thomas Nilsson

Tjejerna i klassen var ju klart oroade för Jocke och hans kavaj och försökte prata vett med honom åtskilliga gånger. Behöver väl kanske inte tillägga att de aldrig lyckades. Det coola var att på kavajens bröstficka var det broderat med gula bokstäver "Bandleader" och sedan namnet på något storband (jazz får man gissa). Han köpte väl den i någon av de där second hand butikerna vi brukade fynda i.

Det ligger trots allt en slags djup sanning i dessa enkla rader ("Enjoy your life...).

Söt var väl f.ö. det värsta du kunde kalla en punkare :-)

Sånger från nedre botten

Det finns en grupp på ansiktsboken som heter Gallerian Punx 1977-1979. En titt där räcker för att konstatera att vi var söta.

Den där utställningen ja, den missade jag men ryktet gjorde gällande att undertecknad förekom på bild. Och att fotografen ville ha betalt för bilden han använt på sagde undertecknad. Jag har ju svårt att tro det. Kanske var det bara illvilligt prat.

;-)

Thomas Nilsson

Är ju inte medlem i ansiktsboken. Verkar jobbigt. Men om det är du som sitter i Gallerian med spretigt hår så kanske jag måste bli medlem.

Fattig konstnär som jag är så dristade jag mig till att försöka få igen några kronor av allt jag la ut för utställningen :-)
Mailar dig ett par bilder vid tillfälle.

Jocke

Ha ha ha vad säger man? Det kommer ett inlägg under dagen! Once a punk, always a punk!

Sånger från nedre botten

Ansiktsboken är vad man gör den till. Vill man sitta och skicka fånigheter till sina kompisar hela dagarna kan man göra det. Själv är jag bara intresserad av kommunikation.

I gallerian punx-gruppen är vi just nu 94. Således inte 100 Punks som Generation X sjöng. Det finns nästan tvåhundra bilder utlagda. Ett rätt fint tidsdokument faktiskt. Kul med de nya kommentarerna till de gamla bilderna.

Lite digitala bilder! Det skulle uppskattas. Får jag trava ner till fotobutiken i Fruängen och göra jobbet själv...

Ha en skön helg!

Thomas Nilsson

Nu har jag gjort ett litet tillägg i texten om jocke. Glömde att ta med det när jag skrev. Att slå sönder sin gitarr i radio förtjänar ju en extra guldstjärna i rockstjärneboken tycker jag :-)

1978 var jag elva år och att åka in till punkarna i Gallerian var ju otänkbart hur gärna man än ville. I stället satt vi hemm hos Jonas och lyssnade på hans syrras skivor. Sex Pistols, 999 och Ebba Grön. Ganska snart bytte jag till mig ett eget ex av Never Mind the Bollocks mot en skateboard vill jag minnas. Så här i efterhand känns det ju kanske som jag blev lurad men va f-n, det var ju en bra skiva!

Jocke

Vill inleda med att säga att båda bilderna är jävligt bra, du har fångat det som alltid har fått mig att hålla på med musiken, dvs glädjen! Jag har fortfarande lika kul som när vi var femton år och Ove lurade på mig sin gamla elplanka för 25 spänn, det kvittade vilket ackord man tog, det lät likadant ändå. Det är fredagkväll nu, när vi var femton så satt vi med det hemmagjorda vinet, nu har man råd med whisky, dock så spelar fortfarande Clash och Stiff little fingers i min stereo. Samma åsikter och samma hat gör att jag fortfarande kan skrika Once a punk..
Men lite annnat, min gröna kavaj köptes mycket riktigt på en secondhand butik, när alla andra sprang i sina petroff punkjackor så tyckte jag att min kavaj var mer punk(och desto billigare..). När jag köpte live at leeds med the Who blev jag kär! Att se Pete Townshed slå sönder sina gitarrer, vad säger man? Testa första gången på Tre Backar, men hur mycket jag än slog gick fanskapet aldrig sönder, dock var det så mycket sprickor i den att jag fick slänga den. Hela bandet stod och asgarvade och dessutom tog du några obetalbara bilder på allt. De hänger på väggen hemma. Det har gått några gitarrer sen dess, men radiogrejen var lite speciel, Rockklassiker hade bjudit in oss för en live konsert och det var så jävla kul, i mitt huvud så var jag på wembley och då måste man ju slå sönder en gura, döm om min förvåning när jag vaktnar till och ser Arne Hegerfors(som också var där) stå och skratta, då går det upp för mig att jag är i radio och inte på Wembley....
Ja, dessa tjejer som tjatade och var oroliga för vår framtid. Lite humor tyckte vi alla att det var.
Gå nu och köp svenska punkklassiker vol 2, finns i affärerna nu. Första spåret är Ebba med 800 grader, sista spåret är Topper med Once. Dessutom så besök vår hemsida samt vår myspacesida och köp våra plattor. Den 10 april lirar vi på Mosebacke, och vi har bjudit in många gamla punkikoner till ett härlig old school party. Allt från Eas till Johan Johansson mfl. Kanske till och med någon Ebba medlem dyker upp.
Solbackens Växthus skall nu rivas, det skall bli bostäder. Jag gillar att man bygger bostäder så att folk har någonstans att bo, men jag kan berätta att jag har varit och snott skylten där det stod Solbackens Växthus. Så jävla lätt skall de inte komma undan.
Som Stiff sa, Go for it!
HANX

Jocke

Förresten, Solbackens största hit var ju låten Danmark!
Ett stor Tack dig Thomas för alla bilder som du har tagit på oss under årens lopp. De är alltid lika kul att titta på, och eftersom vi vägrar att sluta spela så kan du inte sluta fota....

Nu skall jag hälla upp en whisky till!

Thomas Nilsson

Har bara ett svagt minne av Danmark.
Ge mig några textrader så jag minns.

Tungt att vara på samma skiva som Ebba!
Bra jobbat med skylten men vad ska du göra med den? :-)

Säger ju en del om skillnaden på då och nu när tjejerna var så bekymrade över dig och din kavaj. (säger iof kanske en del om dem också).
Jag minns att det var några som ville spöa mig i skolan för jag hade färgsprakande byxor på mig (som min farmor på min beställning sytt av gardintyg). Innocent times indeed.

Skönt att se att du håller fanan högt Jocke. Du är en hjälte!
I sommar ses med en bandare och några flaskor vin på badberget.
For old times and new!

Karin & Nicke

Vilka härliga bilder! Å tänk att det stod "Stockholm City" redan vid Riddersviks-svängen! Tiderna förändras.
Hoppas du och Masako mår bra. Här i Hässelby är allt sig likt. Knallen har öppnat pizzeria och snart drar vi till Sälen och åker skidor med barn och systrar. Kommer du ihåg när vi åkte upp, med Johnny. Thomas, det var ju ett tag sen, eller hur ;-)
Kram från oss!!!
Karin

Thomas Nilsson

Hej Karin och Nicke!
Kul att se er här på bloggen!
Ja, som om någon kom körandes från Lövsta och undrade
i vilken riktning Stockholm City låg i :-)

Pizzeria i Knallen?
Vart är världen på väg? Tiderna förändras minst sagt.
Serverar de starköl också?

One of those days drar vi tillsammans till sälen igen.

Jocke

Härligt att se Nicke och Karin på bloggen. Cred till rätt person, Nicke var faktiskt den som skrev musiken till Nisse, jag var bara textskrivare till denna publikfavorit. Nicke, när tar vi en öl i härliga Hässelby?

Sånger från nedre botten

"Punk was about change. We don't wanna belong to any tradition. We just wanna look sort flash these days."

The Clash 1979

Ett halvår senare kom London Calling. Ett år senare Sandinista! Musiken hade lämnat punken -tack och lov!- Men sättet att förhålla sig till musiken var fortfarande detsamma. Var inte rädd! Testa dina gränser! Ingen annan kommer att göra det åt dig!

"Bring me the biggest balalaika!"

Joe Strummers kommentar om inspelningen av Sandinista! säger det mesta. Den som saknar nyfikenhet på sin samtid kan inte gärna göra musik för sin samtid. Den gör musik för muséer. Punken var aldrig ett museum.

Thomas Nilsson

Ja, det var ju det som gjorde Clash så bra. Till och med på debutalbumet, som ju anses vara en av de viktigaste punkskivorna, har de ju med en reggaelåt eller vad man nu ska kalla Police & Thives. Och därför följde vi också suveräna Big Audio Dynamite trots att vi barnsligt nog först tog "Strummers sida" i bråket. Cut the crap är ju inte direkt ett mästerverk, men finns ett par låtar som ändå är bra tror jag (ett tag sen jag lyssnade).
Låten This is England tycker jag faktiskt är bra. Sen får experterna säga vad de vill.

Förhållningsättet "testa dina gränser" gällde ju inte bara musiken. Det var ju en livsfilosofi man fick med sig från punken.

Men livet, som ju är hårt nog som det är, behöver trots allt lite nostalgi också. Man kan se på Topper som ett tributeband. Men istället för tribute till ETT band så är det till en hel era och de skriver sina egna låtar istället för att bara spela covers. De gör det med glimten i ögat och jag tycker de gör det bra. Det är kul att se dem spela och man ser att de har kul.

Thomas Nilsson

Jocke, jag pratade precis med Johnny. Han påstår att Magnus skrev texten till Nisse. Hur var det egentligen? Undrar "Vän av ordning".

mia bira

Hehe festade med Topper efter ett gig de hade i Göteborg (tsm m troublemakers) i början av decenniet, supergoa gossar men jisses vad de bytt utseende^^ om de ens e samma killar i bandet..
Once a punk always a punk!

Jocke

Hej Mia Bira. Vi kanske har lagt på oss några kilo, men vi är samma supergoa gossar!
Thomas, såg precis på aftonbladet att Clinton nu helstöder Obama, tror du att Obama har någon chans?
Hillary på en tv-bild är väl inte helt fel...

Thomas Nilsson

Hade Topper fest efter en spelning? Låter inte som de städade killarna jag känner så det måste ha varit helt andra killar som utgav sig för att vara Topper. Jocke & co dricker inte alkohol när det är spelning ;-)

Jocke, jag tror Obama har en bra chans att vinna, men det är långt ifrån säkert att han verkligen kommer att göra det. Blir ett jämnt val tror jag.

The comments to this entry are closed.