Fotograf Thomas Nilsson

  • Flyttade från Stockholm till New York i februari 1997. Är sedan 2002 den norska dagstidningen Verdens Gangs fotograf i USA.

Böcker/utställningar

« VG gör bildspelen synliga | Main | Två avgångar »

2008-03-11

Comments

Anders F Eriksson

Jag tycker det är i högsta grad naturligt att den bild Karl Melander skickade in till Årets Bild ser annorlunda ut än den som först publicerades i SvD.

En bild som ska publiceras i tidningen framställs under tidspress, även om det just i det här fallet inte var fråga om att bilden måste in direkt efter att den gjordes. Jag antar att Karl Melander behandlade bilden efter bästa förmåga med den tid han hade att tillgå, innan han lämnade den för publicering.

När samma bild sedan ska skickas in till Årets Bild, och fotografen har mycket längre tid på sig, är det självklart att han lägger mer tid på att få till bilden som han vill ha den.

Jag har inte arbetat som pressfotograf på en himla många år, men även i mitt numer mest privata publicerande av bilder (på allehanda webbsajter) är det så att den första framkallningen och nästa skiljer sig en hel del åt.

Först är jag bara hyfsat nöjd med själva grundbilden, och gör en enkel bildbehandling och publicerar den. Ofta går jag senare tillbaks till samma bild och lägger ner mycket mer tid på den (utan att för den skull manipulera den), och får fram ett helt annat resultat.

Jämför med att sätta ett snabbframkallat negativ i en hasselbladsändare, och att i mörkrummet under nogranna omständigheter pjatta och vaska fram den bild man vill ha.

Angående "paparazzibilden": den är en klockren Årets Nyhetsbild. De som tycker att pressfotografer inte ska ta sådana bilder, borde också tycka att Jan Guillou och Peter Bratt inte skulle skrivit om IB-affären när det begav sig. Journalister SKA visa den här typen av företeelser om de kan.

Något jag tycker var lite lustigt med Årets Bild är det bildspel (apropå förra inlägget) Dagens Nyheter publicerade med "sina" vinnarbilder. Paul Hansen är en mycket duktig fotograf, men när man visar 15 lutande bilder på raken ser det onekligen lite lustigt ut ...

Pust! Blev ännu en lång kommentar - hoppas ni inte misstycker alltför mycket.

Pawel Flato

Vad är det som säger att en bild-fil bara kan tolkas på ett sätt vid en tidpunkt. Har man sedan förbrukat sin "chans"?

Precis som Anders F Eriksson skriver i sin kommentar så är det en av digitalteknikens stora förtjänster att man kan jobba med en bild över tid.
Det gick ju i mörkrummet, men mycket mer omständigt. Så pass omständigt att det sällan skedde skulle jag tro.

Att klanka ner på Wixströms bild är rent och skärt snobberi. Jag var ordförande i PFK och satt i ÅB-juryn när Anna Lindh-bilden blev årets bild. Samma förakt för klassiskt pressfoto visades då. Särskilt på kultursidorna kommenterades bilden. Peder Alton, på DN Kultur, kallade bilden för "simpel polisradiojournalistik". Visa mig den redaktion som inte har polisradion på! (fast nu förtiden går det kanske inte längre p.g.a nytt krypterat radiosystem?)

För min del skulle jag hellre se Wixströms bild som Årets Bild.

Hur som helst kul med vinnare som har (om än omdiskuterad) journalistisk substans!
Och så passar jag på att säga att valet av Åke Ericsson som årets Pressfotograf var väldigt bra. Han har levererat på hög nivå under flera år nu!

//Pawel Flato

Thomas Nilsson

Tack Pawel och Anders för långa och intressanta kommentarer.
Nej, jag misstycker inte :-)
Det enda är ju att man gärna vill svara något smart.
Eliot Spitzer kom emellan och sedan en massa annat småplock.
Och nu måste jag rusa för middag med vänner.
Hårt liv!
Stänger f.ö. bloggen för semester på fredag. 10 dagar.
Men återkommer nog innan det.

Thomas Nilsson

Har läst igenom era kommentarer igen och konstaterar att jag håller med om nästan allt och inte har så mycket att tillägga.

Bar jämförelse med IB-affären. Den var såklart större men fungerar för att "make the point".

Skrev verkligen Peder Alton det?
Otroligt!!!

Ja, hur funkar det med polisradio nuförtiden?

Stina

Lite långsam med att kommentera men jag tänkte till lite mer angående Årets bild när jag kollade in fotojournalistik.se.

Bearbetningen av bilden är en sak och där kan vi väl konstatera att vissa inte gillar det, andra tycker det är ok. Själv tycker jag det passar utmärkt i detta sammanhanget. Vad som uppnåtts med den här bilden är en debatt och det tycker jag är oerhört viktigt. Alldeles för många pratar om etanol som världens räddning och kanske är det så, men som så mycket annat bör hela sanningen komma fram. Är det verkligen så rent som tillverkarna säjer? Om ingen frågar kommer vi aldrig att få veta.

En bild som skapar så här mycket debatt måste vara en toppen bild ur journalistisk synvinkel -- även om alldeles för många tjatar som om Photoshop skulle vara "the end of the world as we know it."

Rolf Adlercreutz

Ett inte alltför känt faktum är att vattenånga är den värsta växthusgasen, dvs största boven när det gäller global uppvärmning. Så vad som än kommer ur de brasilianska skorstenarna, så är det inte bra.
Rolf Adlercreutz

Thomas Nilsson

Håller med dig Stina.
Bra om en bild kan väcka debatt.
Om nu de som tillverkar etanol menar att röken är ofarlig så kan de väl presentera fakta som bevisar det.

Visste inte det Rolf. Tack för info.

The comments to this entry are closed.