”They killed the dreamer but they can’t kill the dream and the dream lives on”
Pastor Billy Kyles
Den 4 april, 1968 sköts Dr Martin Luther King Jr till döds i Memphis. I dag är det alltså 40 år sedan en kula från James Earl Rays gevär tog hans liv utanför rum 306 (där kransen hänger på bilden ovan) på Lorraine Motel. Han var bara 39 år gammal men hade redan fyra år tidigare vunnit Nobels fredspris för sin monumentala insats i den amerikanska medborgarrättskampen.
Han var i Memphis för att stödja de strejkande sopåkarna, inbjuden av pastor Billy Kyles (bilden). Kyles, som jag och reporter Kim träffade i Memphis tidigare i veckan, var med Dr. King när han dog. De var på väg hem till pastorn för att äta middag. Timmarna innan hade de tillbringat på motellrummet tillsammans med Jesse Jackson och Ralph Abernathy, också de pastorer. De var en ganska uppsluppen stämning, de pratade om kläder, musik och mat och de hade till och med ett kuddkrig. ”Om vi hade vetat att det var Martins sista timmar hade vi kanske pratat om något viktigare men det visste vi ju såklart inte” säger Kyles till oss.
När de kom ut på loftgången utanför motellrummet började King prata med några nere på parkeringsplatsen. Det sista han sa var till en musiker som skulle uppträda senare; ”spela Precious Lord, Take My Hand, spela den bra.” Det var Martin Luther Kings favoritlåt.
”Det kom en smäll, kadung! Jag vände mig om och såg Martin ligga på rygg på balkongen, fötterna stack ut ur räcket. Han hade ett stort gapande hål i ansiktet. Det var blod överallt.” Kyles tryckte då ett lakan mot såret men inget gick att göra för att rädda Dr. King, klockan 19:05, en timme senare, förklarades han död på sjukhuset.
Kyles tror att någon betalade Earl Ray för att mörda King och att det var ekonomiska skäl snarare än ras som låg bakom. Martin Luther King planerade en stor demonstration mot fattigdom i Washington D.C. Han hade samlat fattiga från hela landet av alla raser som skulle slå upp läger på The Mall utanför kongressen i D.C.. De skulle stanna där tills något gjordes åt fattigdomen i USA. ”Det handlade om omfördelning av rikedomen i landet och det fanns starka krafter som ville förhindra det” säger Kyles samtidigt som han medger att han inte har några bevis för sin teori.
James Earl Ray greps två månader senare i London. Han erkände brottet så det blev aldrig någon rättegång som möjligen hade kunnat bringa klarhet i motivet. 1998 dog han i fängelset där han avtjänade sitt 99-åriga straff.
Kvällen innan han mördades höll King det nu mycket berömda I’ve been to the mountaintop-talet till de strejkande i en kyrka i Memphis. I avslutningen låter det nästan som han vet vad som väntar nästa dag:
“Well, I don't know what will happen now. We've got some difficult days ahead. But it doesn't matter with me now. Because I've been to the mountaintop. And I don't mind. Like anybody, I would like to live a long life. Longevity has its place. But I'm not concerned about that now. I just want to do God's will. And He's allowed me to go up to the mountain. And I've looked over. And I've seen the promised land. I may not get there with you. But I want you to know tonight, that we, as a people, will get to the promised land. And I'm happy, tonight. I'm not worried about anything. I'm not fearing any man. Mine eyes have seen the glory of the coming of the Lord.”
Bildtexter till bilderna nedan från vänster:
1. Lorraine Motel är nu ett museum.
2. Rum 306 där Martin Luther King tillbringade sina sista timmar.
3. Toaletten i det pensionat mitt emot Lorraine som Earl Ray sköt ifrån.
4. Den här vinkeln hade Earl Ray när han sköt.
Ignore Alien Orders
Nu kan ni följa kriget mot sans och realism via:
http://www.myspace.com/easonline
Tack för varma ord om låten Thomas, ditt ord väger mycket tungt hos mig.
JAH-Love
eas
Posted by: eas | 2008-04-04 at 14.34
Igen, det finns och har funnits fantastiska Amerikaner. MLK -- vilken röst och vilken tyngd han pratade med. Wow. Det är omöjligt att förstå hur det var, men jag har haft äran att höra om det 'first hand'. Min bästa vän var 10 år och på tunreé med skolbandet i sydstaterna. Det var slutet av 60-talet och varmt som fan. Dom stannade vid en pool och alla ungarna rusade ur bussen med sin quarter i handen och var snabbt avsvalkade i vattnet -- alla utom min vän som inte var välkommen i en pool för enbart vita. 10 år med 25 cent i handen -- det har satt sina spår.
Posted by: Stina | 2008-04-05 at 19.57
Stark historia din vän har. Svårt för oss att förstå det till 100%.
Och trots de stora framsteg som gjorts så är det ju fortfarande ett ganska segregerat land. Inte minst ekonomiskt och kulturellt. Har ett blogginlägg på gång i mitt huvud om detta inte helt enkla ämne.
Posted by: Thomas Nilsson | 2008-04-06 at 13.08