Efter vernissagen häromdagen var vi ett litet gäng som gick vidare för att ta ett par öl (finns ju gränser för hur roligt man kan ha drickandes vatten i en kyrka). Det finns många restauranger och barer i närheten av den norska sjömanskyrkan och ungdomarna i gruppen började peka på en trendig bar full med 25-åringar i märkeskläder. Eftersom jag inte hade någon lust att bli serverad av en ung bartender i superkort kjol som heter Stacy och inte vet hur man blandar drinkar så utnyttjade jag den korta period av tvekan som uppstår när någon föreslår ett ställe för en mindre grupp vänner. Jag hade redan upptäckt en krog bredvid som var mer i min smak. En gammal sliten träbar där en brokig samling kantstötta själar satt och såg djupt ner i sina drinkar. Ingen av dem var tjugofem. ”Här går vi in” sa jag och innan någon hann protestera så var vi inne. De mörkbruna möblerna var kantstötta, dukarna röd/vit-rutiga och vid pianot satt en äldre man och spelade gamla evergreens. Perfekt med andra ord.
Efter ett par öl bestämde vi oss för att även äta där. Menyn var befriande gammaldags med italienska klassiker som Veal Milanese och Fettuccine Alfredo. Inte en Tuna Tartare så långt ögat nådde. Visserligen kanske inte den bästa middagen jag har ätit men inte heller den sämsta. Helt okej för en enkel middag med goda vänner. Efter att vi hade ätit klart kom det en ny pianist och han var minst sagt ovanlig. Han uppträdde under artistnamnet Chicken Delicious och bilden ovan beskriver honom kanske bättre än jag kan göra med ord. Han bytte utstyrsel med jämna mellanrum och körde bisarra skämt. Se honom på You Tube här.
För mig är det New York.
Att det finns plats för galningar som han.
Stället heter Mimi’s Piano Bar and Restaurant och ligger på Andra Avenyn och 52:a gatan. Chicken Delicious uppträder där alla kvällar utom lördag och måndag. Värt ett besök om ni vill se något annorlunda.
Super! Det är det bästa med USA (och något jag ska fundera på lite mer ...) -- att det finns ställen att gå till som är helt opretatiösa. Det finns dom där ställena mellan inne-haken och sunkis-haken och dom är ofta jäkligt trevliga.
Fråga: varför hänger det en svensk flagga bakom pianisten?
Posted by: Stina | 2008-04-12 at 17.06
Funderade på någon skulle upptäcka flaggan :-)
Han hade också andra flaggor. Enligt ägaren av restaurangen så brukar han sjunga nationalsången från de länder som gästerna just den kvällen kommer ifrån. Viftandes med respektive flagga såklart. Vi gick dock innan han kom till det momentet. Men svenska flaggan var inte förgäves, det var faktiskt ett svenskt par där (oberoende av oss).
Håller med om det där med opretansiösa restauranger. Mycket enklare att gå ut här. I Sverige är det ofta lite mer "stor sak" att gå ut och i förorterna finns det bara sunkiga pizzerior som alkisarna tagit över. Om man nu ska hårdvinkla och varför skulle man inte gör det? :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2008-04-12 at 17.14
Faan också att det inte var läge för mig at haka... hade kunnat ge min högra hand för at få se lite Chicken Delicious... vilka var ungdomarna btw?
Posted by: Axel Öberg | 2008-04-12 at 19.53
Han är ju där fem kvällar i veckan så det är bara att dra dit.
Eftersom du inte hängde med så blev ju helt plötsligt Pontus, Kim och Chris ungdomar i mina ögon :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2008-04-12 at 20.05