Fotograf Thomas Nilsson

  • Flyttade från Stockholm till New York i februari 1997. Är sedan 2002 den norska dagstidningen Verdens Gangs fotograf i USA.

Böcker/utställningar

« Diverse tankar tagna helt ur sitt sammanhang | Main | Jag, Thomas Nilsson och Thomas Nilsson »

2008-04-10

Comments

Elisabeth

I alla handledningsgrupper och vidareutbidningar inom familjehemsvård kommer alltid en mening någon gång att nämnas:
-Det var ingen lögn, det var hennes/hans verklighet!
Så min inställning till "sanning" är att den är nog rätt relativ. Det finns ingen "absolut sanning". Det jag upplever på ett sätt, upplever du och andra på ett annat.

Som fotograf bör man väl efterlikna det man upplevt på plats, om nu bilden ska förmedla en känsla.
Ett begravningssällskap kanske inte ska vara med rörelseoskärpa och blixt, liksom en disco-bild kanske inte bör vara nermättad i färg och frusen med blixt? Vi behöver nog fixa lite ibland efteråt också för att kameran inte kan återge det vi ser och upplever.
Alla vet ju hur en kamera inställd på auto återger ett dansande par på ett disco! VAR det verkligen så där som vi ser på DEN bilden efteråt?

Således kan alltså en bild förvrängas (bli osann?) redan i exponeringsögonblicket beroende på om vi kör med "auto" eller olika manuella inställningar. Då är vi väldigt fel ute om inte photoshoppande kan användas.... eller är jag helt ute och cyklar?

Att låta sunt förnuft råda när det gäller efterarbeten, borde väl vara en självklarhet för var fotografs eget samvete och heder?
Det "känns" sant o riktigt :-)

Eller?

Pierre Andersson

Frågan är om inte diskussionerna om "absolut sanning" egentligen är ganska irrelevanta.

För mig är fotografi ett utsnitt av verkligheten. Alltid ett utsnitt, filtrerat genom fotografen, objektivet och digitalsensorn men ändå en bit av verkligheten.

Gör man avsteg från det - genom att exempelvis retuschera bort en störande detalj, en servett eller en kraftledning – då är det inte längre verkligheten som avbildas. Då är det påhitt och kan möjligen jämställas med måleri eller någon annan konstform där det är kreatörens bild i hjärnan som hamnar på duken snarare än verkligheten.

Att mörka ner en himmel för att kameran inte har samma dynamiska omfång som ögat är därför okej i mina ögon. Jag kan köpa att man efterbelyser och pjattar bilderna partiellt. Men inte att man klonar in eller ut saker ur bilderna.

Adam Haglund

Intressant!

För egen del tänker jag att det inte behöver vara antingen-eller. En absolut sanning kanske inte finns, eller åtminstone inte kan nås, men resonemang som "det finns ändå ingen sanning så vi fotografer kan göra som vi vill, allt är subjektivt och relativt" köper jag inte.

Att kameran kan ljuga är väl alla överens om? Men vad är en lögn om någon sanning inte finns?

Jag tror faktiskt att vi människor, trots våra olikheter, har en ganska samstämmig bild om hur verkligheten ter sig och vad som är sant och osant (åtminstone i det stora hela), och det är vad fotografer/journalister bör förhålla sig till.

Larry

Nä, det finns ingen sanning. Tillochbörja med har ju ca 10% av männen fel på färgseendet. Sen är säkert perceptionen i hjärnan i övrigt olika. Men det är klart att fotot bör väl spegla det DU såg när du tog det. Fotot ska, efter bearbetning, representera DIN minnesbild.

Stina

Det verkar som om vi lever kvar med samma debatt som started i fotografins barndom -- att foto inte är konst utan rätt och slätt en avbild. Jag vet inte varför man ska behöva kompromissa fram en universal sanning när, som sagt, sanningen är relativ. Kanske fångar jag en bild av en solnedgång och när jag kommer hem så tänker jag, "himlen var mycke rödare än så." Kanske var den det, kanske inte -- men jag minns hela upplevelsen som starkare och det är det jag vill förmedla. Eller så tycker jag bara det ser coolare ut när jag öst på färgerna. Who's to say.

Inom journalism finns det väl dock en idé om att rapportera sanningsenligt till oss stackare som inte är på plats, och om vi ska lita på vad vi ser gäller det väl att komma så nära en sanningen som vi alla kan acceptera.

En relativ debatt ....

Thomas Nilsson

Många insiktsfulla kommentarer till detta blogginlägg.
Uppskattar dem.
Jag håller med i det mesta som ni har skrivit.

Kanske handlade mitt inlägg mer om livet i stort än om bildmanipulering. Kanske skrev jag det för att jag blir lite trött på debatten om photoshop. Kanske skrev jag det för att jag kom på en fyndig rubrik.

Nej Elisabeth, du är inte ute och cyklar. Photoshop liksom kameran är ett verktyg. Fotografen är den viktigaste ingrediensen i bildskapande och dess trovärdighet. Intressant om utbildning i familjehemsvården.

Pierre, håller med dig 100% om kloning när det gäller pressbilder.
Tror nog iof man kan berätta sanningen även med klonade bilder men menar att det är en gräns vi trots allt inte bör passera då det är en slippery slope som de säger här.

Adam, du har rätt i att bara för att det inte finns någon absolut sanning kan man inte ge f-n i allt och fabulera fritt. Men jag menar att om pressfotografer vågar erkänna att den absoluta sanningen inte finns så ökar deras trovärdighet.

Larry, kände inte till det där om 10% av männen. Men hur vet man egentligen att man ser färger likadant som andra? Det är ju omöjligt. Kanske jag ser blått som rött och grönt som gult. Vem vet?

Stina, ja kameror och film förändrar ju också färger.
Också så är det ju såklart skillnad på konstbilder och journalistiska bilder. Men där du jobbar måste det väl verkligen vara viktig att få det så nära verkligheten som möjligt gissar jag.

Per Georg

Jag säger som Jack Nicholson:
You cant' handle the truth!
Riktigt varför jag säger det vet jag inte, men det är ett roligt citat i sammanhanget.

Thomas Nilsson

Kanske är det för att sanningen inte finns som han inte kan hantera den.

Per Georg

Det är inte Jack - elller snarare hans överset i ”A few good men” - som inte kan hantera the truth. Det är alla goddamn wimps som inte förstår att the marines måste utföra en Code Red då och då. Se filmen, bra grejor.

Per Georg

överste, skulle det stå.

Stina

Jag har föreslagit gels och allt möjligt kul så vi kan få lite mer CSI-look på bilderna, men det verkar inte som om någon är intresserad. :-)

Thomas Nilsson

Stina, jag tog för givet att ni har coolt blått ljus i bakgrunden och sexiga märkeskläder på jobbet. Precis som på CSI :-)

A few good men utspelar sig ju på Guantanamo Bay. Konstigt nog gick den på TV just när jag var där förra året. Såg om den då och ja, den är grymt bra. Sann story dessutom (så sant det nu blir när Hollywood är inblandat).

...just det, glömde bort att det inte finns någon sanning ;-)

The comments to this entry are closed.