Har under sommaren läst Ulf Lundells nya roman
Vädermannen samt Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen.
Den sistnämnda är berättelsen om Åsas barndom i Västerås där hon växte upp med sin ensamstående och alkoholiserade pappa som jobbade på Metallverken som härdare. Det är dels en skildring av arbetarklassens uppgång och fall men kanske främst så är det en ömsint kärleksförklaring till pappan. Jag inbillar mig att den måste ha varit svår att skriva samtidigt som jag förvånas en aning över hur förlåtande hon är. Den är vackert skriven med många träffsäkra tidsbilder för oss som växte upp på 70-talet. Den är inte alls så deprimerande som ämnet kan antyda. Läs den!
En ny Lundell-bok är i min värld alltid intressant. Måste dock erkänna att jag ett tag funderade på att strunta i den nya (vilket skulle ha varit första gången) eftersom jag inte varit så övertygad av de senaste romanerna. Impulsköpte den dock när jag såg den i en bokhandel i Vällingby Centrum.
Han har stramat upp skrivandet lite känns det som. Man slipper de där monologerna och naturbeskrivningar på tre fyra sidor som funnits i de senare böckerna. Handlingen känns mer som ursäkt för att grubbla över livet och kvinnorna (vilket ju iof inte är helt oviktiga frågor). Som vanligt ligger miljön och personerna nära Lundell i verkliga livet. Hus i Österlen och enstaka turer till det hatade och älskade Stockholm. Den manliga huvudpersonen som närmar sig sextio är konstnär och hans sidekicks är en författare samt en rockstjärna (en variant av treenighet som vi ju bland annat också såg i hans bok Hjärtats Ljus som kom ut 1983 – f.ö. en mycket bra bok). Kvinnoporträtten är som vanligt så endimensionella att jag undrar om han inte gör det på rent djävulskap för att reta upp hans kvinnliga kritiker.
Boken innehåller åtskilliga detaljerade beskrivningar av matlagning, väderlek samt sex. Han använder ungefär samma sakliga ton för alla tre ämnen vilket är lite kul. Sexscenerna är nog de mest detaljerade jag läst om jag räknar bort ”läsarnas egna sexbrev” i tonårens herrtidningar. Men de är inte speciellt erotiska, mer kyligt beskrivande. Huvudpersonen verkar ha tröttnat men äter ändå Viagra.
Noterar att Lundell verkar ha börjat läsa Hjalmar Söderberg som nämns flera gånger i boken (i en intervju för ett par år sedan sa han att han aldrig läst honom). Lite kul tycker jag då de två böcker som påverkat mig mest är Lundells Jack och Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken som jag båda två läste i tonåren. Så läs dem om du vill ha en snabb psykoanalys av mig. Dessutom var Söderbergs debutroman, Förvillelser som kom ut 1895, dåtidens Jack. Den skapade en mindre skandal med sitt för den tiden ganska fördomsfria sätt att beskriva huvudpersonens kärleksaffärer samt hans dagdrivarliv som verkade sakna mening och mål.
Vädermannen är bra och jag rekommenderar den till alla utom hans allra mest ihärdiga kritiker.
Och både i Lundells "Vädermannen" och Söderbergs "Den allvarsamma leken" heter huvudpersonens betydligt yngre flickvän Lydia. Bara en sån sak...
Posted by: Anonymous | 2008-08-01 at 02.10
Ja, det där med Lydia är nog ingen slump.
Lite på det temat:
Huvudpersonen i Förvillelser heter Tomas Weber och i Ulf Lundells roman Friheten heter han Tom Wasser. Det var när den kom ut 2005 som en journalist pga att huvudpersonerna hade samma initialer frågade om han inspirerats av Söderberg. Lundell svarade då att han inte hade läst honom.
Liknelsen känns ju kanske lite långsökt, men jag kommer nu inte ihåg om det var något mer i böckerna som journalisten tyckte liknade.
Kanske var det efter den frågan som Lundell började läsa Söderberg :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2008-08-02 at 16.19
"Jack" är en underbar bok, och nu när jag läste här blev jag väligt inspirerad att läsa något av Söderberg, till biblioteket!
Posted by: Banan | 2009-02-09 at 06.22
Jag är glad om jag kan inspirera dig att läsa Söderberg! Glöm inte att det är hundra år gammla böcker så något annorlunda mot t.ex. Jack. Men de är förvånadsvärt aktuella och väldigt bra!
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-02-10 at 01.45