Bilden är tagen på terrassen till den lägenhet på 81:a gatan som både Roy och Kim bott i. Det var fest där i går. Barskåpet skulle tömmas då lägenheten är uppsagd och utflyttning sker den 15 augusti. Anders har bosatt sig med familjen i Brooklyn.
Så jag jobbade först med Roy Freddy i tre år och sedan med Kim lika lång tid och nu har alltså Anders precis tagit över stafettpinnen. Det är ju lite speciellt att jobba med samma reporter i tre år. Man lär ju känna varandra ganska bra under de otaliga resorna och det känns alltid lite sorgligt när personen i fråga ska flytta hem. Men samtidigt är det spännande att lära känna en ny reporter. Alla är vi ju olika.
Roy Freddy, som är i New York på besök den här veckan, var boxare i sin ungdom, men som han brukar säga: ”boxning är ingen bra sport att vara näst bäst i”, så han blev tränare istället. Han gick upp med resultat och bilder till lokaltidningens sportredaktion så ofta att de till slut anställde honom. Han är alltid entusiastisk och har ständigt tusen nya reportageidéer som nästan alla är bra. ”Det här är en kanonstory” var en ofta återkommande fras och han har ett passionerat intresse för amerikansk politik. Roy, som numera är nyhetschef på Fredrikstads Blad, gillar att sjunga obskyra norska sånger i bilen. Kaffe (gärna kallt) och öl är hans drivmedel.
Kim dricker varken öl eller kaffe. Däremot sippar (igår var det iof snarare halsande) han gärna en finare årgångswhisky (han äger ett par tunnor i något skotskt källarvalv som står på lagring) och har hittills inte lyckats välja ett dåligt vin under våra gemensamma middagar. I hyrbilarna är det hans iPod som står för musiken. Bob Dylan är husguden men jag har också bl.a. fått höra gammal amerikansk folkmusik. Han är väldigt effektiv, utan några större problem kan han helt plötsligt ha lagt upp en sjudagars resa med en fem sex olika reportage inbokade. Han började sin journalistiska bana som fotograf men skrev också när det behövdes. När han värvades till en lite större lokaltidning trodde han att det var som fotograf men första dagen på nya jobbet visade det sig att han var anställd som reporter. Och på den vägen blev det. Kim är, som jag skrev häromdagen, en mycket duktig cyklist och har här i USA tävlat med teamet Jonathan Adler Racing. Här kan ni se hans placeringar.
Anders känner jag ju inte så väl ännu. Men jag har gjort några jobb med honom. I våras var han över i USA för ett reportage om gamla hippies i San Francisco och sommaren 2004 var han sommarvikarie på VG:s New York-kontor. Ronald Reagan dog den sommaren och vi resten till Dixon, Illinois där den före detta presidenten växte upp. Det lilla jag hunnit lära mig om Anders är att han är ett stort fan av TV-serien Sopranos samt att han är besatt av Tiki-barer (när vi var i SF tog han med mig till Tiki-fantasternas ”holy grail”, The Tonga Room på Fairmont Hotel). Så det kan bli en hel del rombaserade paraplydrinkar med namn som till exempel ”The Zombie” för mig de kommande åren. Anders var chef för VG:s ledarredaktion innan han fick jobbet som korrespondent. Han varken boxas eller tävlingscyklar men gillar att åka längdskidor så vi får hoppas på en vit vinter i New York.
Anders har precis startat en USA-blogg. Läs den här.
Jeg kjenner ikke Anders Giæver, men mannen er suverent bra til å skrive!:-
Jeg gleder meg til å fortsatt følge med her på bloggen,lese nettutgaven og papiravisen!
Ha en fortsatt fin sommer!
Posted by: Gunn White | 2008-08-12 at 11.40
Hej Gunn!
Hoppas att du har haft en bra sommar.
Ja, det blir nog jättebra med Anders.
Han verkar vara en trevlig kille och så, som du påpekar, så skriver han ju bra.
Posted by: Thomas Nilsson | 2008-08-13 at 09.22