Här kommer några snabbrecensioner av böckerna
jag läste på semestern i förra veckan. Inkluderar ett citat som jag
antigen gillar och/eller säger något om boken.
--
Bodil Malmsten – Mitt första liv
En vacker och ibland sorglig bok om Bodils uppväxt i Norrland där mormor var i centrum med matlagning och sånger från längesedan. Tonårstiden sen hos en fosterfamilj på Ångermannagatan i Vällingby var allt annan än lycklig. Bara på biblioteket i Trappan trivdes hon. Bodil har så vackert språk att hon nog kan skriva om vad som helst, eller ingenting, och det skulle ändå bli läsvärt.
”Den gudarna älskar dör inte. Inte alls.”
--
Stieg Larsson – Flickan som lekte med elden
Okej, jag vet att jag antagligen är den sista personen i Sverige som bara har kommit till den andra boken i Millennium-triologin. Men så är det. Man kan ju inte säga annat än att det är underhållande och actionfylld läsning. Men jag tycker det är lite överdrivet att påstå att Stieg Larsson är ”2000-talets främste svenske författare av kriminalromaner” som en av recensenterna som är citerade på bokomslaget gör. Jag tycker till exempel att Leif G.W. Persson är mycket bättre. Nu är ju Larsson död så det kanske inte är helt politiskt korrekt att kritisera honom men, men, nu gör jag det ändå. En sak i boken som jag inte tycker fungerar är att skriva in en verklig person i handlingen. Boxaren Paolo Roberto spelar en ganska stor roll sista delen av boken. Visst kan det vara ett raffinerat grepp att låta någon känd person skymta till i handlingens periferi men när en existerande person tillskrivs tankar och känslor som man ju vet att han inte har haft så minskar det i mina ögon trovärdigheten för den fiktiva handlingen. Men det kanske bara är jag?
”Hon fingrade på hålet i kraniet och insåg med plötslig förfäran att hon rörde vid sin egen hjärna. (---) Vad hon inte kunde begripa var att hon överhuvudtaget stod på benen.”
--
Orhan Pamuk - The Black Book
Galip är en advokat som bor i Istanbul. En dag hittar han ett kort avskedsbrev hemma i lägenheten. Hans fru har lämnat honom och han ger sig ut på Istanbuls gåtfulla gator för att leta efter henne. Även hans kusin, en 20 år äldre tidningskrönikör, försvinner ungefär samtidigt. Sökandet blir till slut mer ett sökande efter hans eget jag och meningen med allt. Orhan Pamuk vann Nobel-priset 2006 och hans språk är poetsikt och har ofta dubbla meningar. Miljön är ett Istanbul fullt av tecken och historiska referenser till både Byzantine-tiden och efterföljande Ottoman Imperiet. Turkiet , i Pamuks version i alla fall, verkar vara ett land som lever nära sin historia och har ett längre perspektiv bakåt än många andra länder. Det får jag i alla fall för mig när jag läser rader som: ”One spring evening in the not-too-distant past – three hundred years ago at the very most...” Boken är mycket bra och vackert skriven om än inte alltid lättläst.
”…and the dreamers whose gravestones are long vanished, whose dreams have yet to come true…”
--
Joseph O’Neill - Netherland
Netherland är den enda av de fyra böckerna som kom ut i år. Den handlar om Hans, en holländare som flyttat från London till New York. Efter terrorattackerna i september 2001 lämnar hans engelska fru honom och flyttar tillbaka till London med deras unga son. För att inte tappa fotfästet helt så tar han då upp sin gamla ungdomshobby cricket. Detta leder honom till en miljö långt ifrån New Yorks finansvärld där han jobbar. Ute i en park på Staten Island där cricket spelas på helgerna är han den enda vita deltagaren. De andra är invandrare från länder som Indien, Jamaica, St Kitts, Sri Lanka och Pakistan. Hans blir vän med Chuck från Trinidad som är hans motsats. En entreprenör med galna idéer och en ”can do” attityd. Han är en man som inte spenderar onödigt tid att älta gårdagen eller fundera på frågor som ”how does that make you feel?”
Boken är ett stilsäkert porträtt av New Yorks, ibland osynliga, minoriteter samt USA i början av det nya seklet. Men liksom The Black Book så handlar den till sist mest om huvudpersonens sökande efter sin egen identitet i en värld som ibland verkar sakna mening och mål.
”…and that I see no good reason why his best self-manifestations should not be the basis of one’s final judgement. We all disappoint, eventually.”
Härligt att ha dig tillbaka. Gillar din blogg. Och så är det ju så skönt när du lägger ut NYC-bilder. Läste Snö av Orhan Pamuk för ett tag sen och jag håller med dig, han har ett härligt språk som får en att vara närvarande där bokens handling utspelar sig.
Posted by: princexswe | 2008-11-29 at 17.57
Jag dröjde också med att läsa Stieg Larsson. Blir ofta misstänksam när något blir så uppsnackat. "SÅ bra kan det inte vara." Men jag tyckte att böckerna höll, trots höga förväntningar. Jag gillade Kungen av Kungsan-grejen, lite fiktion är väl ändå mediebilden av Roberto även utan Larssons skildring så... Framför allt så tycker jag om när författarens entusiasm lyser igenom. Passar på att slå ett slag för Arne Dahl som med fördel läses i turordning.
"Mitt första liv" är en absolut favorit. Den snaste, "Sista boken från Finistère", har samma förmåga att dra med läsaren i det känsloläge hon väljer att försätta oss i.
Posted by: Anna | 2008-11-30 at 07.24
Tack princexswe!
Fler New York-bilder kommer.
Ja Anna, du har rätt i att författarens entusiasm lyser igenom och som sagt jag tycker inte de är dåliga men hypen har ju, som du påpekar, varit ganska stor. Jag gillar Arne Dahl! Och ska se till att skaffa Bodil Malmstens nya när jag besöker Sverige nästa gång.
Posted by: Thomas Nilsson | 2008-11-30 at 19.43
Skönt med semester! Vilken bok gillade du mest och vilken rekommenderar du?
Posted by: Niclas | 2008-12-02 at 10.59
Hej Niclas!
Ja, semestern var skön!
Jag rekommenderar alla fyra böcker.
Vill du ha spänning är det ju Stieg Larsson som gäller.
Bodil Malmsten är ju också bra och lite kul att den delvis utspelar sig i Vällingby.
Posted by: Thomas Nilsson | 2008-12-02 at 19.02