Fotograf Thomas Nilsson

  • Flyttade från Stockholm till New York i februari 1997. Är sedan 2002 den norska dagstidningen Verdens Gangs fotograf i USA.

Böcker/utställningar

« Herr Gårman | Main | Den osynliga staden »

2008-12-02

Comments

Elisabeth

Inte bara i Stockholm!
Vårt svenska skyddsnät blir tunnare och tunnare.
Folk blir utförsäkrade, F-kassan och A-kassan är reducerade. Folk varslar nu i en farlig fart. Bilindustrin kolappsar.
Jag är riktigt rädd för vart vi är på väg.

När jag var ung, tyckte jag det var häftigt och lite läskigt att vi kunde se i USA vad som skulle hända här om något decenium, nu är det bara läskigt, läskigt att vi inte lär av det!

Saab ska tydligen säljas nu, liksom Apoteket...
Vad blir det härnäst?

Thomas Nilsson

Ja Elisabeth, det är deprimernade och läskigt.
Speciellt med den finansiella krisen och lågkonjukturen som är nu.

Sten

Inte bara i STHLM. Även i en min lilla håla, Kalmar, har hemlösheten ökat. Skrämmande att en liten stad med 35,000 själar inte kan ordna tak över huvudet för alla sina invånare. Dessutom är Kalmar, näst efter STHLM, den stad i Sverige med flest lediga jobb per invånare (enl Barometern OT 3/12).

Anna

Ja, vi som minns Herr Gårman vet ju också att det fanns en tid när hemlöshet i princip inte existerade i Sverige. När skyddsnätet blir mindre finmaskigt så ramlar vem som helst igenom. Att vi inte förmår mer, vill mer - det säger mer om de som inte är hemlösa än om de som är det.
Det ska bli oerhört intressant (och läskigt) att se vad som händer de närmaste åren. Och, som jag hörde någon säga någonstans, det här är en västanfläkt mot den situation vi kan hamna i om vi inte på allvar börjar göra något åt miljön/klimatet.

Gunn White

Sterke bilder,-og sterk tekst!
Jeg vet ikke så mye om sosialhjelp og evt. rettigheter i USA/Canada.
Men i det Skandinaviske hjørnet er det vel fortsatt flere støtteordninger, og gratis behandling på sykehus.

Det er ekstreme tøffe tider! Eiendomsfirma går konkurs, Industriarbeidsplasser redusserer antall ansatte, og det samme skjer på sykehjem og på skolene.
Samtidig er det en vanvittig overflod og skillet mellom fattig og rik øker drastisk.

Husker foto-dokumentarboka til danske Jacob Holdt.
Verden har ikke forandret seg særlig mye for de fattigste!

Anyway,-Gleder meg til flere foto og kommentarer fra din verden.

Rolf Nilsson

Nu står snart julen för dörren igen och med den en av vårt rika lands skamligaste traditioner, det välorganiserade tiggeriet. Nu påtvingas vi så gott som överallt att se alla dessa ”vi hjälper hemlösa, vi vill ha era pengar affischer", dessutom lyssna på detta tiggande i radio på bästa reklamtid. De pengar som eventuellt skänks är utifrån det ständigt ökande och nu även allt yngre antal individer utan ett tryggt hem är rättare sagt en cementering av problemet, än att det ska hjälpa människor i sin brist på billiga bostäder. Hur kan vi tro det går hjälpa hemlösa utan ett tryggt och privat hem att gå till? Så i verkligheten blir organisationerna bara tillfälliga ”symptomreducerare” i människors hemlöshet, tror någon annat är du tyvärr lurad. Så för våra bostadslösa medborgares skull kommer förhoppningsvis sanningen fram fortare än den över 100 åriga tradition vi har av ”fattigvårdsorganisationer”.
De har idag hunnit bli cirka 900 stycken och avlönar över 30 000 ”hjälpare” av symptom de inte kan lösa orsaken till.


Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

patrick

intressant blogpost. problemet med hemlöshet är att om du frågar 100 hemlösa varför de är i denna situation så får du 100 olika svar. varje situation är unik. hemlöshet är något man måste lösa en person i taget och det finns det naturligtvis resurser till, vare sig i USA, Sverige eller något annat land i världen. Och skulle en stad/samhälle investera resurser för att lösa problemet så skulle det snabbt bli magnet för mera människor i dylik situation.

ingen människa förtjänar att vara hemlös. i många fall här i USA så är det bristen på anti-drog och/eller psyk-behandling som leder till att personen i fråga förlorar arbete, kontakt med familj och sedemera bostad/uppehälle. tyvärr ser jag inte att mer resurser kommer att ges till dessa program framöver, speciellt inte med tanke på den ekonomiska krisen - 41 av 50 stater kommer att ha underskott detta år, och 16 av dem är i stort sett konkursmässiga. När det kommer till att banta i programmen så är det alltid de som lever på samhällets utkant som kommer att skadas mest, då de inte har en stark röst/lobby för att påverka budgeten.

Ledsen att verka så negativ. Jag ser detta problem i USA varje dag, i vilken stad jag än besöker, men jag har ingen lösning.

MVH,

Patrick

princexswe

Detta är så tragiskt. Som du säger, ingen förtjänar att bo på gatan. Apropå Sverige så bestämde Sollentuna kommun sig för att avhysa några bostadslösa från en husvagnspark i förra veckan. Och vilken dag dom valde, nämligen förra måndagen når vädret var som värst här i Stockholmsområdet med snöstorm, kallt och ett riktigt busväder. Var finns empatin? Hälsningar Eva

Thomas Nilsson

Tack för alla insiktsfulla kommentarer.
Nej, jag har inte heller några enkla lösningar.
Det där i Sollentuna låter ju fruktansvärt.
Som sagt, var finns empatin?

Rolf, tack för intressant kommentar. Brukar ofta tänka på det där om skänkta pengar verkligen hjälper. Men det är ju som du säger, en tillfällig lösning som inte förändrar något på lång sikt. Men ska man låta bli att skänka pengar? Vad kan man som individ göra för var mest till hjälp för att få ner antalet hemlösa i Sverige?

Det känns ju verkligen som att det inte borde behöva finnas hemlösa i ett välfärdsland som Sverige.

Gunilla

Här kan man läsa om hemlösas hälsoproblem:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=860172

Thomas Nilsson

Thanks Gunilla!
Intressant!

Niklas Andersson

Skrämmande att se :/.
Niklas Andersson MLM Coach och Entreprenör

Thomas Nilsson

Ja Niklas, visst är det.

Rolf Nilsson

Jag försöker bara få människor att tänka i nya banor och med den självupplevda hemlösheten i Stockholm till och från i över 20 år uppstår en del refektioner över vissa saker i frågan. Skickar med en till för säkerhets skull :-)

Må gott allihopa!

Insamlingsrekord för välgörenhet trots finanskrisen går det utläsa i några av våra största tidningar, rekordet på 5,3 miljarder från 2005 beräknas bli tangerat i år. Det borde utifrån den girighet som genomsyrar världen finnas ett stort allmänt intresse av att veta lite mer om dessa pengar och de ”heliga korna” välgörenhets/frivilligorganisationerna vi har i Sverige.

Men av någon underlig anledning verkar intresset för detta vara lågt, så organisationer kan fortsätta agera helt fritt. Men skulle jag skänka pengar till vad det än må vara, vill jag veta att pengarna gagnar de människor tiggeriet bygger på. Hjälp till hemlösa, är att göra människor till ”vanliga” medborgare, med samma rättigheter som övrig befolkning. Inte ”lotsa” in människor i ett system fullt med ”diagnoskåta” problemorienterare som med alla medel förvarar detta system uppbyggt mer för de själva än hjälp åt de förpassade.

Trots detta skänker vi godtroget ofantliga summor pengar och saker till deras second hand affärer. Någonstans tror jag detta görs av våra medborgare för att utsatta människor ska få möjlighet att leva ett någorlunda “normalt” liv.

Så utifrån den tanken kan man fråga sig varför våra fattiga och människor i hemlöshet trots antalet miljarder kronor som spenderas för detta ändamål ständigt ökar i antal. Samtidigt som detta sker växer och växer paradoxalt nog också dessa organisationer i både antal och i anställda hjälpare. Vilket idag betyder cirka 900 verksamheter och ungefär 30 000 avlönade.

Kan det verkligen vara meningen att vissa människor ska ha/få betalt för att kunna känna sig goda över den bistra sanningen, den att utsatta människor görs livstidsberoende av fattigvård för att överleva i ett av världens rikaste länder?

Är det verkligen omtanke som leder till att de som har ska ge till dem som inte har? Eller rör det sig om ett sätt att för stunden trösta? En tröst för båda parter. För i det långa och till synes oändligt utdragna loppet känns denna hållning mer som ett sätt att dölja den verklighet många av våra medborgare lever i, men vi andra inte vill se. Detta görs samtidigt som vi biter oss allt hårdare om våra egna privilegier.

Kanske skäms vi någonstans djupt inom oss i vår krampaktiga värld av en föreställning som handlar om att vissa av oss ska ha makt och möjlighet att välja huruvida en människa ska få leva eller inte. Vanliga människor ska till och med få känna sig snälla för att de nådigt delar med sig av det som de själva är en del av. Det som de visserligen tack vare sin duglighet och sin förmåga eller genom sina kontakter eller sin härkomst fått på sin lott att förvalta men som i grunden inte tillhör dem mer än någon annan.

Ägandet har fått ett överdrivet och omåttligt stort utrymme i våra tankar om vad det är och betyder att vara medmänniska.

Roffe Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Rolf Nilsson

Varje hemlös person i Sverige kostar skattebetalarna omkring 600 000 kronor per år, vilket innebär en årlig kostnad för våra cirka 18 000 hemlösa vi har i vårt land slutar på i runda tal 11 miljarder. Detta är uppskattade siffror ur en rapport från Lunds socialhögskola.

Som jämförelse skulle 11 miljarder räcka till att köpa in 11 000 lägenheter i miljonklassen till de människor som idag lever utan eget tryggt hem och därefter kunde det stöd och den hjälp som krävs sättas in för att behålla dessa till de människor som vill och behöver det. Det skulle innebära att hemlösheten skulle vara löst på ett par år. En tanke bara!

Men verkligheten ser både dystrare och helt annorlunda ut, för idag verkar istället dessa pengar användas till att vidmakthålla och bygga in hemlösheten i samhället. Det görs helt enkelt genom att vi bygger upp en särskiljande sekundär bostadsmarknad för hemlösa och fattiga människor, där härbärgen, stegboenden, referensboenden, träningsboenden, korttidsboenden och 10 talet andra uppfinningsrika boendedefinitioner finns att tillgå.

Inom denna boendesfär finns sedan en arbetsmarknad för ett mycket stort antal problemorienterade och ”kontrollfreakade” människor som tycks vara avlönade endast för att förminska och diagnostisera redan utsatta människor. Helst så mycket att ett eget tryggt hem med ett fungerande privatliv aldrig ska behöva komma på tal.

Med mina över 30 års långa självupplevda erfarenhet av olika ”uppfostringsboendelösningar” är jag övertygad om svårigheten att finna en mer hopplös, mer verkningslös eller dyrare lösning än denna. Finns det överhuvudtaget en vilja i vårt land att leva upp till vår egen regeringsform och allas våra mänskliga rättigheter vi skrivit under på? Om så var fallet skulle vi då inte av denna diskriminering som dagligen pågår och allas ”rätt till bostad”, avsatt några miljarder för uppbyggnad av små billiga integrerade hyresrätter där folk har råd att bo och sedan bo kvar i?

Vi ska strax läsa några utdrag ur vad våra mest ansedda forskare på hemlöshet har kommit fram till om denna snabbt växande sekundära bostadsmarknad (boendetrappor). Denna lukrativa boendemarknad våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och privata aktörer förespråkar och bygger vidare på. Utöver de nedanstående forskare finns många fler som kommit fram till liknande slutsatser.

Hans Swärd, professor i socialt arbete säger: ” Ett grundproblem är att det byggs för lite och för dyrt. Och att många nya bostäder blir bostadsrätter. Det har blivit en ond cirkel. Hyresvärdarna kan välja och vraka och då har de svaga grupperna inte stora chanser. Och de har inte råd att köpa en bostad. Nödbostäder eller tillfällighetsboenden är en dålig lösning på bostadsproblemen. De har en tendens till att bli permanenta. Och när de finns så blir det lättare att vräka människor. Varken hyresgäster eller socialtjänst tycker att de behöver göra så mycket, nödbostäderna finns ju där. Lösningen på problemet är att få en mera långsiktig planering i kommunerna. Det är ingen omöjlighet att lösa problemen om man verkligen vill det, men det krävs uppoffringar”.

Ingrid Sahlin, forskare säger: ”Jag påvisade redan för tio år sedan att i kommuner som använder boendetrappor är helt hemlösa avsevärt fler än i kommuner som inte gör det”.

Cecilia Löfstrand, forskare säger så här: ”På den sekundära bostadsmarknaden har andrahandskontraktet konstruerats enbart för att begränsa den boendes rättigheter. De boendelösningar som kommunerna erbjuder hemlösa är vanligtvis andrahandsupplåtelser som är kombinerade med specialvillkor som innebär betydande begränsningar i hyresgästens möjligheter att disponera och förfoga över bostaden. Dessa går ofta långt utöver dem som gäller för övriga, ”vanliga”, hyresgäster och är inte så sällan integritetskränkande, i vissa fall direkt olagliga (SOU 2001:95, SOU 2004:3). De kan bl.a. innebära förbud mot att ha övernattande gäster eller sällskapsdjur i bostaden. Bostaden är för socialtjänsten ett medel för att uppnå en viss målsättning som formulerats i en s.k. arbetsplan. För att få ett andrahandskontrakt måste klienten underkasta sig tillsyn och kontroll, ett uttryckligt villkor från socialtjänsten och fastighetsägaren, vilket bland annat innebär oanmälda hembesök med hjälp av en extranyckel ”.

Vad säger Socialstyrelsen och Boverket? Jo, ”Socialstyrelsen och Boverket menar att det till och med kan vara en belastning att ha en bostad genom socialtjänsten, eftersom risken finns att man efter det aldrig blir godkänd som hyresgäst med eget förstahandskontrakt. Dessa kommunala boendelösningar för hemlösa blir därför ofta en separat bostadsmarknad, med helt egna regler och förutsättningar”.

Maria Larsson (kd), ansvarig minister i hemlöshetsfrågor tycker så här: Det behövs mer evidens, då jag anser det finns för lite forskning på området?? ”Jag tycker socialtjänsten och våra frivilligorganisationer samarbetar mycket bra och gör ett ovärderligt jobb för att hjälpa våra hemlösa”.

Vad Maria Larsson verkar söka efter i sin desperation, är snarare ett sätt att försöka köpa tid för att förhala sanningen och samtidigt utnyttja och cementera hemlösheten ytterligare i hjälplösa organisationer på grund av deras bidragsbehov. Vidare handlar det kanske även lite om att för hennes egen trovärdighets skull fortast möjligt försöka hitta en forskare som är villig att stödja denna vidriga människosyn mot våra hemlösa och fattiga medborgare med en ”evidens”.

Men skulle det funnits någon mening med alla hyllmeter av evidens som finns och åter efterfrågas i den här frågan, varför har vi då inte agerat tidigare utifrån de forskningsresultat som redan presenterats?

Om denna egoistiska och giriga samhällsuppbyggnad ska gälla i framtiden så kommer även kostnaderna för fler väktare och ytterligare poliser att skjuta i höjden, då vi istället för att bygga de bostäder som efterfrågas arbetar utifrån någon tro om att fler och fler batonger ska kunna lösa hemlösheten genom segregation.


Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

The comments to this entry are closed.