I går kväll hjälpte jag min danska kollega och vän Finn Føns med ett jobb i Philadelphia. En internationellt koncern hade sin julfest där. 1100 människor som skulle fotograferas före, under och efter middagen. Så de där ölen vi tog en timme efter midnatt i hotellbaren var minst sagt välförtjänta.
Två kvinnor satte sig efter några minuter bredvid oss i baren. De hade varit på en annan julfest och var vad man skulle kunna kalla överförfriskade. De hade druckit vodka hela kvällen sa den en av dem. Det var kompisens förslag efter att de hade tagit en fördrink med vodka och hon menade att det var bättre att inte mixa för mycket. Nu var de överens om att det var en dålig plan. Ändå försökte de sig alltså på en sista öl innan kvällen var över.
Den ena av dem var en stor hockeyfantast och när hon fick höra att jag var från Sverige så sa hon att målvakten Pelle Lindbergh var hennes idol och den bästa spelaren Philadelphia Flyers någonsin haft. Hade han inte kört ihjäl sig hade han tagit laget till en Stanley Cup-seger menade hon (något som inte inträffat sedan 1975). En ganska bra analys trots all vodka hon druckit.
Jag gillar Philadelphia. En ruffig stad med sådana där gränder som skurkarna jagades i på teven i vårt sjuttiotalsradhus. New York har förvånansvärt få, om ens några, gränder.
I hyrbilen tillbaka till New York i dag på förmiddagen bläddrade jag bland sattelitradions stationer och hittade E Street Radio. Det visade sig vara en kanal som bara spelar Bruce Springsteen. Genialt! Det kändes passande när vi rullade norrut i vår hyrda Cadillac Escalde på New Jersey Turnpike. Bland annat fick vi höra Pink Cadlliac, I’m Going Down, Point Blank (blev återigen påmind om hur sjukt bra den låten är), Promissed Land och för säsongen passande nog, en live-version av Merry Christmas Baby. Det i kombination med inköp av riktigt kaffe (hotellkaffet var som vanligt blaskigt) på en Starbucks på en av alla de ”service plazor” som finns på turnpiken gjorde att denna soliga söndagsförmiddag blev ganska angenäm.
Comments