Åt middag på Penn Station i New York innan. Ville inte ha så tung mat och beställde en grillad laxfilé. Men så visade det sig att det ingick en soppa till förrätt och det var en krämig potatissoppa med bacon. Jag kunde, och borde, skippat den men gjorde inte det och nu sitter jag här och är jobbigt mätt och mår allmänt dåligt.
Ser att Victoria och Daniel har förlovat sig. Trots att jag självklart tycker att det är dags att avskaffat något så mossigt och odemokratiskt som ett kungahus så vill jag ändå önska dem lycka till. De gånger jag har haft något med henne att göra har hon alltid framstått som en väldigt jordnära och trevlig person. Daniel har jag inte träffat så honom kan jag inte uttala mig om men lite kul att han är ”en man av folket”.
Frankie sjunger nu om Chicago och jag minns när jag fotograferade honom i Malmö i början av nittiotalet. Med whiskyglaset i handen på scenen. Men vem vet. Kanske var det äppeljuice. Vilket som var han ändå en hjälte.
I dag köpte jag nya skor. Eller kanske snarare kängor.
Antar att intresseklubben noterar.
Jag kontrar med att berätta att jag inte klippt mig på typ tio månader. Min frisörska från Ukraina tror nog jag gått till någon annan. Vad överraskad hon ska bli när jag kommer in om några år med en halvmeter hår.
Okej, jag erkänner, inspirationen tryter. Ni får just nu hålla till godo med sådan här värdelös information. Inte ens bilden är bra. Bara en sån dag idag antar jag.
Nu sjunger hjälten Tom Petty om Eddie som flyttar till Hollywood och blir rockstjärna. Minns hans helskägg på förra årets Super Bowl.
Marylandnattens mörker utanför fönstret är kompakt.
Funderar på vad Plura gör just nu. Sover får man anta. Han är antagligen en ännu större hjälte än både Sinatra och Petty. Där har ni en man som varje dag slåss för kärleken och livet.
Nu rullar tåget in mot Union Station i Washington D.C. och jag tänker tillbaka på när Obama svors in här för en månad sedan. Det känns redan så länge sedan. Det är tomt, tyst och mörkt här nu. Kan han bli den hjälten alla hoppas på? Men att han lyckades bli vald är ändå en hjältebedrift vad som än händer framöver.
Det var allt jag hade att förmedla denna tisdagskväll i februari.
Gott så.
Posted by: Jonas Peterson | 2009-02-24 at 23.39
Underskatta inte den här typen av inlägg. Jag gillar dom. Och jag känner igen mig efter att ha rest samma sträcka med tåg flera gånger själv.
Posted by: Anna | 2009-02-25 at 03.29
Håller med dig om din syn på monarkin som statsskick. Det är inte bara ‘mossigt’ utan fullständigt odemokratiskt också. Jag har faktiskt fått denna fråga och motfråga åtskilliga gånger här i USA; "Do you have a President in Sweden?", "No we have a king", "But are you a democracy?"
Första gångerna blev jag lite konfunderad och tyckte att frågorna var komiska, speciellt motfrågan men sedan så insåg jag ju hur konstigt detta måste vara ur Amerikanska ögon. Vi väljer inte vår statschef som man gör i USA. Han (eller hon) sitter på livstid och sedan tar deras barn över.
Min förhoppning står dock i att kungahuset skall bli så 'vanligt' och 'av folket' som du säger att det avskaffar sig självt för om det inte är något 'speciellt' med de kungliga utan att de är som 'du och jag', då framstår det ju som ännu mera orimligt att de skall få sitta som odemokratiska statschefer, på livstid och låta sina barn ta över.
Det här blev en så lång kommentar att jag måste posta det på min egen blogg också.
Posted by: Lars | 2009-02-25 at 09.31
Intresseklubben har noterat!
*ler*
Det visar ju bara på att du är mänsklig, och inte alltid varje dag kan spruta litterära mästerverk omkring dig på din blogg... :-)
Men kostar inte presidenterna någonting när de avgår? Har de inte någon form av livslång pension från president-posten?
För om det är så, så kan det ju bli rätt dyrt med tiden...
Posted by: Elisabeth | 2009-02-25 at 11.52
Inte såå tokig bild då... Du får kika på mina och skaffa dig självförtroende :)
För övrigt så köpte jag själv ett par väldigt oväntade skor i Berlin för en vecka sen. Ljusblå Addidas med snygga ränder som bildade ett kryss på baksidan. Fånigt va!
/Kekke
Posted by: Kenneth D Storrusten | 2009-02-25 at 13.05
Man blir lätt filosofisk på tåg. Jag funderar på att köpa ett tiotal biljetter fram och tillbaka GBG-STHLM på X2000 och skriva mitt ex-jobb på en dag.
Trevligt skrivet var det i alla fall.
Posted by: RHUL | 2009-02-25 at 17.48
Tack Jonas!
Tack Anna. Ska kanske inte underskatta dem då :-)
Håller med dig 100% Lars!
Vet inte om det direkt är några litterära mästerverk här Elisabeth.
Men gör mitt bästa :-)
Angående kung v/s president så är det inte frågan om kostnaden som jag fokuserar på. Mer det odemokratiska. Men jag tror inte de Europeiska länderna som inte har kungahus betalar lön till sina gamla statschefer resten av deras liv.
Tack Kekke! Dina bilder är fina på sitt sätt ;-)
Dina nya skor låter supercoola!
Tack RHUL. Ja, det är sant att man blir filosofisk på tåg av någon anledning. Din idé om att skriva på tåget låter kanon. Lycka till :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-02-26 at 00.00
Jag tycker det var ett jätteskönt inlägg. Lite "Sakta vi går genom stan"-känsla över det. Och den där soppan lät ju fantastiskt god. Jag förstår att det var svårt att låta bli ;-). Amerikanarna är fena på att göra god mat. Men tyvärr är den ju oftast lite för fet. En vecka funkar bra men sen gär det över styr. Eva
Posted by: Eva | 2009-02-26 at 05.58
Tack Eva!
En hedrande jämförelse.
Ja, de gör god mat här. Men om en vecka är för mycket vad är då tolv år? Tänk vad smal jag hade varit om jag hade bott kvar i Sverige :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-03-01 at 20.40