Fotograf Thomas Nilsson

  • Flyttade från Stockholm till New York i februari 1997. Är sedan 2002 den norska dagstidningen Verdens Gangs fotograf i USA.

Böcker/utställningar

« Alla dessa dagar - del 11 | Main | Paul Hansen pratar om lappjobb i Norge »

2009-04-11

Comments

Elisabeth

Här kan jag inte låta bli att stanna upp en stund för att fundera lite.
Jag tycker bilden är lugnt skön. Den väcker nyfikenhet varför containern står där och hjulen bredvid (om jag nu sett rätt). Rätt skön grafitti som härlig kontrast till miljön.
Kanske ska det bli uppträdande, kanske har det varit.

MEN, varför jag stannar upp är för att det verkar bli mindre reaktioner om inga människor är med på en bild. Människor som gör saker vi kan känna igen oss i, eller identifiera oss med. Eller varför har ingen kommenterat bilden tidigare. Den är uppladdad den elfte, nu är det den 14:e.
Är det skälet?
Eller har jag missat något?
Typ att ingen läser bloggar på påskhelgen? ;-)

Jag lägger ingen värdering i det hela, jag bara är lite nyfiken... nä, rätt mycket nyfiken faktiskt.
VAD är det som får oss bloggläsare att skriva in en kommentar om en bild vi gillar, ogillar, eller om kanske är likgiltiga?

Kastar bara ut frågan i all vänlighet och nyfikenhet. Möjligen något ogenomtänkt och spontant.

Anna

Såg bilden första gången på påskdagen, trött efter en livfull påskaftonsmiddag. Tyckte då, och nu, att motivet ser ut som jag kände mig - dagen efter. Utan egen energi. Utan aktivitet. Med gott om tid och plats för olika infall, men ingen kommer ens att orka gå och inspektera grafitti närmare. Inte idag. Inte den dagen.
Jag fick igång motorerna med hjälp av en kaffe och en dusch. Kanske hände det något även i Akalla. När kameran gått hem.


Thomas Nilsson

Dina frågor är berättigade Elisabeth!
Jag tror iof att påsken har spelat in genom färre besök på bloggen.
(jag har heller inte skrivit så mycket de senaste dagarna).
Men visst är det en bild som viskar istället för att skrika.
Kanske en bild att vila i.
Ingen revolutionerande bra och nyskapande bild.
Men för mig berättar den saker.
Bland annat om hur det ser ut där stad möter land i Stockholms utkanter.

Kanske en bild att återvända till när formen är bättre, Anna ;-)

Anna

Ha ha, du har helt rätt. När jag nu ser bilden så kan jag ana potentialen inför sommaren, alla möten, all aktivitet - vilar det inte en ton av ovisshet och förväntan där någonstans mellan buskaget och gångvägen? Men det är väl så det är med lugna bilder, de lämnar mer plats för betraktarens själ.

Sofi

Thomas...
Here, we dont have easter. And i am sure New York is beautiful in the spring. so i am waiting for your new pictures from the new born flower blossoms, people having picnics in green corners- maybe central park and smiling more with the sun in their eyes...
so we are waiting:)

Thomas Nilsson

Ja Anna, påsken är över och sommaren är snart här!
Möjligen fungerar den här bilden bättre i ett litet större format än här på bloggen.

Ok Sofi, I'll try to capture spring in New York :-)
It's been a very cold spring so far but today the sun shines so maybe it's finally getting warmer.

The comments to this entry are closed.