Solen ska snart gå ner och jag går ut på piren vid stranden i Santa Monica, alldeles vid Los Angeles. Stämningen är loj på ett skönt sätt. Dagen är över med alla sina krav. En mild vind. Turister blandas med locals på ute på den gamla träpiren. Gatuförsäljare. En musiker spelar. Ett litet tivoli som är stängt. Några fiskrestauranger. Ett par konstnärer. Många går par om par. Han lägger sin hand lekfullt på hennes stjärt och de skrattar tillsammans. Lyckliga här och nu. Allt annat oviktigt. Längst ute på piren står människor med kastspön och drar upp små silverfärgade fiskar som de sedan lägger i medhavda plastpåsar. Pelikanerna flyger under himlen som nu går i orange och violett. Nere på stranden badar fortfarande några barn.
Amatörfotograferna vecklar upp sina stativ och zoomar ikapp med sina nyinköpta zoomobjektiv. Magin måste absolut fångas på bild. De ska senare upptäcka att det inte går. Jag tänker på alla misslyckanden en människa måste ta sig igenom. Stora som små. Ett par asiatiska män ser stela ut i sina kostymer. Solen utkämpar en lönlös men vacker kamp mot bergen och nu är den borta. Luften blir blågrå. Den luktar tång och förväntan.
Tillbaka uppe på asfalten ser jag återigen alla de trasiga människor som finns i den här staden. Smutsiga kläder. Tovigt hår. Allt dom äger i några väskor eller påsar. Någon gång, någonstans hade också de drömmar. Dom drömmarna är för länge sedan försvunna. Nu handlar allt om att överleva en dag till.
I baren sen på kvällen. Jag gissar att han är 25. Hon 23. De såg förälskade ut alldeles nyss där vid bardisken men något gick snett. Ett ord? En blick? Nu iskyla ifrån henne. Dessa små krig. Ständiga bataljer. Till vad nytta? Minns för en svindlande sekund mitt tjugofemåriga jag. Trodde att jag var vuxen då. Nu vet jag att man aldrig blir det.
Ute i mörkret rullar vågorna stillsamt in mot den öde stranden men månen syns inte till när jag går tillbaka till hotellet.
Det finns trasiga människor överallt, även i idyllen.
Vad är vuxen?
När man får barn?
Kanske, borde vara i alla fall...
men är det?
Vuxendagis... regering...?
Tänkte så sent som i dag på just den frågan.
När är man vuxen? Det har i alla fall inte med år att göra. Jag undrar just om alla överhuvudtaget blir vuxna?
Posted by: Elisabeth | 2009-05-02 at 19.46
Bra frågor som jag inte har några svar på.
Kanske man är vuxen ibland och ibland inte?
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-05-03 at 13.01
Känner igen mig där. Har varit ute på den piren. Det är så läckert att titta inåt mot stranden. En härlig vy därifrån. Det var för 6 år sedan, otroligt att det var så länge sen. Vi hade bilat Highway 1 från SF till LA, en fantastisk tur, vi tog den på tre dagar.Precis lagom. Big Sur och Hearst Castle fick vi med oss samt Carmel som var urcharmigt och 4-juli-firande i Sta Barbara. Och en hel del annat.
Posted by: Eva | 2009-05-04 at 07.30
Bra skrivet Thomas. Nä man blir aldrig vuxen i någon binär mening - bara äldre och mer erfaren. Inge fel med det, som jag ser det.
Har också vart vid den piren några gånger, liksom upponer längs kusten tilll SF. Ingick i min första resa i USA och kanske ett skäl till att jag bor här nu om än på östkusten.
Som Eva ovan, besökte jag San Simeon en gång och slogs av energin och påhittigheten rövarbaronerna hade på den tiden. Måste krävas en hel del för att hinna med att spendera så mycket pengar på ett sånt jätteprojekt, vid sidan om "jobbet på tidningen". Och att hinna ha en massa kändispartyn innan man dör, för att visa upp det hela..
Elefanter, björnar, tigrar på tomten osv.
http://www.hearstcastle.org/history/zoo.asp
Vet inte hur de bränner miljarder nuförtiden utan att det gör nåt avtryck för framtida besökare. Madoff lär väl inte lämna något projekt efter sig, värt att ta inträdesbiljett för?
Den enda jag kan komma på är Ted Turner - han kan nog få ett eller annat landområde uppkallat efter sig. Men han är ju ingen rövarbaron. Tvärtom.
Och inte lär han hinna bli vuxen heller, såvitt jag förstår!
Posted by: Larry | 2009-05-04 at 21.29
Låter som en härlig semester Eva. Visst är västkusten otroligt fin!
Tack Larry! Ja, det var roligare miljonärer förr :-)
Det konstiga var att när jag läste din kommentar på min iPhone tidigare idag så var vi på väg till Ted Turners restaurang i Bozeman, Montana. Den heter Ted's och serverar en väldigt god bison biff kan jag meddela.
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-05-05 at 01.45
Jag vill aldrig bli vuxen och vårdar barnet inom mig.
Intressant läsning för mig som bara sett Piren på film.
Posted by: Jon | 2009-05-05 at 03.20
Låter som en bra plan Jon :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-05-07 at 22.55