En vacker kväll i New Jersey

Jag kom hem torsdag eftermiddag från Atlanta och några timmar senare åkte jag ut till Giants Stadium i New Jersey för att se en konsert med Bruce Springsteen. Det näst sista evenemanget på arenan någonsin. Efter Springsteens konsert i kväll ska stället rivas. En ny arena står redan klar precis bredvid.

Ute på parkeringsplatsen var det tailgate party. En klassisk amerikansk tradition vid sportevenemang och konserter som går ut på att man kommer ett antal timmar innan evenemanget börjar och sitter vid sin bil på campingstolar och grillar samt dricker öl. Några hade hyrt in limousiner och festade vid bilens bakre ände medan chauffören stod vid fronten och såg uttråkad ut. Ur bilarnas högtalare strömmade såklart Springsteens musik. Populärast verkade Born in the USA-albumet vara.

Några upprymda Jersey girls med stora hår gick framför mig på väg in i arenan. De diskuterade om en av dem inte borde ha raggat upp den där killen på tåget som också skulle på konserten. ”He with the beer” sa hon den korta. ”No, he didn’t have a beard” sa den blonda väninnan. ”No, a BEEEEEER” skrattade brunetten.

Stämningen var bra.

Och Bruce med sitt E Street Band var också bra. De var såklart taggade av att vara på hemmaplan och påstod att hela världsturnén bara var en uppladdning för detta. De spelade bland annat hela albumet Born to Run, med låtarna i samma ordning som på skivan. Vilket betydde att man fick höra ett sällsynt guldkorn som Meeting Across the River. Innan han spelade första låten på skivan, klassiska Thunder Road, sa han om albumet: "I remember when I wrote it — I was trying to create this picture of one long summer day... and night." Andra kvällar har de spelat hela Born in the USA samt Darkness on the Edge of Town.

4th of July, Asbury Park (Sandy) var en annan lite oväntade favorit. Det var också, i alla fall för mig, något oväntat att Springsteen bodysurfade på publiken under Hungry Heart.

Human Touch var en av de bästa låtarna. Jag vet inte om det var menad symbolik när Bruce först stod och sjöng vid samma mikrofon som hustrun, och tillika bandmedlemmen, Patti Scialfa allvarligt tittandes i varandras ögon. Vartefter hon förflyttade sig till en annan mikrofon fortfarandes med låsta blickar. Kändes laddat.

Många Budweiser konsumerades av fansen och små marijuanamoln passerade då och då som de brukar göra på konserter i USA och efter nära tre timmar drog de igång den glada klassikern Rosalita följt av avslutningen Twist and Shout (som jag iof kan klara mig utan. Men det kanske bara är jag?). Människorna lämnade sen den dödsdömda arenan med stora leenden som inte ens den flera hundra meter långa busskön kunde ta bort.

"In the end what you don't surrender
Well the world just strips away" 

- Human Touch

---

Varning för halvdåliga iPhone-bilder nedan. 

    

Comments

[Susanne]

Jag gillar flaskbilden jättemycket!

Och detta inlägg fick mig inte att längta mindre efter Rock & Roll Hall Of Fame-konserterna i MSG om några veckor då jag för första gången får se Springsteen med hans E Street Band, bland många andra legendarer. :)

Bara jag nu inte får svininfluensa så jag missar alltsammans...

[Thomas Nilsson]

Tack! I bland går det att ta hyfsade bilder med iPhonen.

Jag är avundsjuk på dig som får gå på den konserten.

En whisky varje kväll håller borta svininfluensan! :-)

[Susanne]

Whisky...jaha...ja jag får väl offra mig lite för att slippa eländet! :D Kan tänka mig att receptet är väl beprövat, eller? ;)

[Thomas Nilsson]

Receptet är väl beprövat och tester pågår fortfarande :-)