Nobels fredspris till Barack Obama?
Det verkar helt absurt att ge priset i förskott för något en person förväntas göra. Visst, han har förändrat samtalstonen från George W Bush ”either you are with us or against us”-retorik. Men det är ju bara tillbaka till normal diplomati. Till hur det ska vara. Jag tycker att Nobelkommittén politiserar priset lite väl mycket och därmed devalverar dess värde. Och för Obama är det inte heller odelat positivt. Den amerikanska högern får vatten på sin ”han är en europeisk socialist”-kvarn och vänstern är också missnöjda då de menar att han inte håller sina löften om att avsluta krigen USA är involverade i.
Men i vilket fall som helst var det en stor nyhet och så här såg min fredag ut:
Jag kommer hem till lägenheten klockan ett på natten efter konserten med Springsteen och somnar någon halvtimme senare. Strax efter fem vaknar jag av att mobilen ringer och jag vet instinktivt att jag antagligen måste resa någonstans. Det brukar vara så när mobilen ringer mitt i natten. Korrespondent Anders Giæver i luren berättar att President Obama har vunnit Nobels fredspris och att tidningen vill att vi drar ner till Washington DC.
Snabb dusch. En yoghurt. Fyller på den halvfulla väskan med lite mer kläder (man vet aldrig om man måste dra direkt på något annat). Bokar flyg. Hissen ner. Ett hej till samma doorman som såg mig komma hem fem timmar tidigare. Taxi. Flygplats. Kaffe. Flyg.
Vi landar på Reagan National Airport i DC och tar en taxi in mot Vita huset. Klockan är ungefär nio och jag hör på bilradion att Obama ska hålla en presskonferens i Vita husets rose garden. Jag ringer pressavdelningen och de säger att det sker 10:30 och att pressen måste vara på plats vid tio och att visst kan vi få komma in men vi måste maila in personuppgifter. Sagt och gjort från iphonen i taxins baksäte.
Vi lämnar våra väskor vid det hotell vi hyrt ett dagrum på och går sedan till Vita Huset och ställer oss vid den vaktkur som pressen släpps in via. Där väntar vi på mailet med bekräftelsen. Som inte kommer. Ringer Vita huset. De säger att uppgifterna gått iväg till Secret Service som gör background check. Kan ta timmar. Kan gå fortare. Inget de kan göra för att skynda på processen.
Vi är stressade. Vid tio över tio chansar vi och går fram till vakten i vaktkuren. Han tar våra namn och slår på sin dator. Överraskande nog säger han att allt är i sin ordning och vi får våra ackrediteringar (e-mailet med bekräftelsen kom inte senare heller så det var tur att vi frågade för annars hade vi väl stått där fortfarande). På andra sidan säkerhetskontrollen stöter jag på den legendariska Vita hus-journalisten Helen Thomas. Hon är 89 år gammal och har bevakat nio presidenter sedan John F Kennedy.
Så jag protesterar inte när hon sticker in sin arm under min och undrar om jag kan eskortera henne fram till Vita husets pressrum. Tvärtom. Jag är i och för sig stressad då klockan närmar sig 10:30 och promenaden de cirka hundra metrarna går mycket långsamt. Men å andra sidan så får jag veta att hon tycker att George W Bush var den värsta presidenten någonsin och att hon verkligen gillar Barack Obama och att hon tycker det är fantastiskt att han har tilldelats fredspriset.
Presskonferensen (eller vad det nu kallas när det bara är ett tal och inga frågor får ställas) är försenad och börjar inte förrän strax efter klockan elva då President Obama kliver ut ur glasdörren till ovala rummet och med bestämda steg går ner till podiet ackompanjerad av kameraslutarnas smattrande.
Sex minuter senare går han i motsatt riktning och vi skyndar oss till hotellet för att sända hem materialet efter att först ha gjort en liten enkät av folks reaktioner på gatan utanför Vita huset. Tre negativa, en positiv. På hotellrummet slår vi på Fox News för att se vad Obamas fiender tycker om fredspriset från socialistlandet Norge men under de 90 minuter vi sitter och jobbar ägnar de all tid åt att följa en biljakt i Texas från en TV-helikopter. En pickup har lämnat en bensinmack utan att betala för bensinen och sedan försöker föraren köra på en polis som lägger ut en spikmatta. Så nu har han ungefär tio polisbilar efter sig. De sista jag ser innan vi skyndar oss till tågstationen är hur de prejar ner honom i ett dike och när han sen kommer ut ur bilen med händerna i luften får han snabbt åtta poliser över sig.
Tåget hem går sönder strax innan Baltimore men efter en halvtimme lyckas de få igång det igen. I Philadelphia är det dock dags igen. De säger att de måste byta lok och att det bara kommer att ta tio minuter. Knappast tänker jag och bokar oss på ett annat, snabbare tåg från Philadelphia. Skådespelaren Owen Wilson reser med samma tåg. Han är mycket kortare i verkligheten. Som en kille säger till alla som vill lyssna. Detta efter att han blivit lite svartsjuk när hans nyfunna kvinnliga bekant trånar efter Hollywoodstjärnan.
Tåget håller hela vägen och vid åttatiden rullar vi in mot New York Penn Station.
Ännu en dag på kontoret är över.
---
Jag brukar försöka undvika att lägga ut bilder av mig själv här på bloggen. Av förklarliga skäl kanske. Men ni förstår ju själva att bilden Anders tog med sin iPhone av mig tillsammans med Helen Thomas är omöjlig att undanhålla er.
Foto: Anders Giæver
Anders bloggar också om Helen Thomas.
Hon har dessutom precis kommit ut med en ny bok som heter Listen Up, Mr. President.
Nu min vän, nu blev jag riktigt avis på dig!
Jag hade så gärna eskorterat Helen Thomas en hel dag för att lyssna till att vad hon skulle kunna/vilja berätta.
Obama? Tja, den har du väl bilder av så det räcker... :-)
Men visst är det politik denna gången med fredspriset. Kanske dags att instifta ett nytt "presumtivt fredspris"...
Posted by: Elisabeth | 2009-10-11 at 18.33
Du lever ett minst sagt intressant liv, kan inte hjälpa att bli avundsjuk. Visst, det lär vara stressigt halvofta, men det låter som att det är värt det.
Att Obama fick fredspriset är bara konstigt. Han kanske förtjänar det senare, men inte än.
Posted by: Victor Jaccopucci | 2009-10-11 at 21.40
Ja Elisabeth, det var större att se Helen Thomas än Obama :-)
Men det var också kul att för första gången fotografera Obama i Vita Huset.
Jag har inte fotograferat honom sedan jag var på insvärningscermonin den 19 januari.
Ja Victor, det är absolut värt det!
Hur går det för dig?
Har du börjat blogga igen? :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-10-12 at 12.25
Du er en ekte gentleman, Thomas! Men hvem var det egentlig som eskorterte hvem? På Anders sin blogg står det jo at DU tok henne i armen... :)
Uansett: Thomas + Thomas = radarpar!
NYTimes hadde forresten en morsom kommentar til fredsprisen: http://www.nytimes.com/2009/10/11/opinion/11brenner.html
"To be torbjorned" er åpenbart en mixed blessing.
Posted by: Irina | 2009-10-12 at 15.00
Visst är jag det! :-)
Angående vem som tog vems arm först så ser du ju på bilden att hon har sin arm på ett sätt som styrker min version av händelseförloppet. Du kan ju höra med Anders vad han har för bevis...
Ha, ha, ha...det var en kul text du linkade till.
Den är texten är kanske inte lika kul, men likaväl kritisk till Torbjørn och Co (och Obama för att han inte tackade nej):
http://www.nytimes.com/2009/10/12/opinion/12douthat.html
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-10-12 at 16.44
Jag tycker det var en särdeles fin bild på två begåvade människor! :-)
Huruvida det var totalt vansinnigt att ge Obama priset redan nu får väl tiden utvisa... Hur som helst är det nog som du skriver, hans högerkritiker lär inte direkt tystna nu!
Posted by: Susanne | 2009-10-13 at 17.08
Fast jag ser ju som vanligt galen ut, skjortan hänger halvt utanför trots att jag ska in i Vita huset...
Din formulering "Hurvida det var totalt vansinnigt att ge Obama priset redan nu får väl tiden utvisa..." visar ju på själva kärnan till problemet.
För man ska väl inte få priset för något man kanske kommer att uträtta?
Bara en tanke.
Men uppskattar såklart, som alltid, dina kommentarer.
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-10-14 at 03.05
Du har rätt i det du skriver om att Obama fick priset. Det var en smärre chock, och Obama själv verkade ju närmast besvärad över utmärkelsen, vilket jag kan förstå. Samtidigt anser väl Nobelkommittén att han faktiskt HAR uträttat något och är på väg att uträtta än mer, och att det som redan förändrats i och med hans presidentskap är mycket stort.
Sedan håller jag med dig om att anledningen till att det han genomfört ses som så stort är Bush-årens brister, och det i sin tur kan ju diskuteras såklart. Och jag hade inte tilldelat honom priset redan nu om jag haft något att säga till om i den här frågan, men jag hoppas han nu trots allt kan göra något bra av det hela...det var väl ungefär så jag menade... :)
Apropå fotot vill jag bara säga:
"Varje människa har sina galenskaper - och ofta är de det intressantaste hon har!"
(Josh Billings)
samt
"Den som inte är en smula galen, är inte så klok som han tror!"
(turkiskt ordspråk)
Tack för att du uppskattar mina kommentarer :)
Posted by: Susanne | 2009-10-14 at 08.50
Det går bra för mig, tog studenten i somras och har ströjobbat lite sen dess. Nu på tisdag flyttar jag dock till London och ska gå en bartenderutbildning där i en månad, kommer förmodligen bo kvar där och jobba ett tag efter det.
Funderar på att börja blogga igen, men har inte skrivit nåt alls senaste året. Meddelar om jag bestämmer mig för att börja igen :)
Posted by: Victor Jaccopucci | 2009-10-16 at 16.48
Susanne, dina citat inger ju ett visst hopp. Tack! ;-)
Kul med London Victor!
Kanske en anledning att börja blogga? :-)
Yes, säg till om du börjar igen så jag kan sätta upp dig på min blogglista igen!
...och jag vet mycket om drinkar så säg till om du behöver några tips ;-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-10-19 at 19.28
Har helt missat denna bild hur kunde jag det. Du är ju en riktig snygging :)))
ÄNTLIGEN fick jag se dig.
Kram Linda
Posted by: Linda | 2009-10-28 at 10.13
Tack Linda!
Kanske dags för dig att boka tid för test av linser... ;-)
Jag ser ju väldigt tjock ut, men jag svär, det är skjortan som hänger på något konstigt sätt.....
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-10-29 at 19.17
Du är inte tjock.. utan en man i sina bästa år :=) Du ser otroligt kramgo ut.. hihi..
Kram Linda
Posted by: Linda | 2009-11-02 at 01.19
Bästa år kan jag hålla med om... :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2009-11-04 at 01.51