Ett år sedan

I dag är det ett år sedan den där fantastiska tisdagskvällen i Chicago när Barack Obama vann presidentvalet. Minns det som igår samtidigt som det känns som det var för tio år sedan. Hela valdagen var magisk från när vi på morgonen såg Barack och Michelle komma ut ur vallokalen efter att de röstat fram till den sekund när CNN på storbildskärmarna förkunnade att Obama vunnit presidentvalet och Grant Park exploderade i ett jubel som aldrig ville ta slut. Dessutom var ju Chicago också målgången för nästan ett års intensiv valbevakning som tog mig kors och tvärs i landet. Något av det absolut roligaste och intressantaste jag gjort i min yrkeskarriär.

Efter den något euforiska valkampanjen är det inte konstigt att vardagen nu ter sig lite grå för mig såväl som de amerikanska väljarna. Många klagar på att president Obama har gjort för lite sedan han kom till Vita huset men att kampanja är en sak och att vara president en annan. Washingtons kvarnar mal långsamt och han har ju trots allt bara varit president i knappt tio månader. Jag tror inte man ska undersatta honom och hans administration. Jag tror att de är tålmodiga och ser lite längre än bara de senaste opinionsundersökningarna (liksom de gjorde under valrörelsen). Och man kan inte förneka att han har ändrat USA:s image till det bättre (svårt att göra den sämre kanske…). Men hur han hanterar Afghanistan och ekonomin är antagligen de frågorna som mest kommer att påverka hur man kommer att se på hans presidentskap när nästa val närmar sig. Plus hälsoreformen som det ju verkar som han i en eller annan form kommer att få igenom kongressen. Förr eller senare.

New York Times hade i tisdagens tidning en artikel om väljare i Iowa som är lite smått missnöjda med Obama. Det var ju hans seger i Iowa som grundlade att han vann partiets presidentkandidatsnominering över Hillary.

Under tisdagen pågick ett antal lokal val och republikanernas kandidater vann bland annat guvernörsvalen i Virginia och New Jersey. Detta anses bland många politiska experter vara en reaktion mot Obamas politik. Men det verkar minst lika mycket ha berott demokraternas kandidater i dessa val.

---

Läs mitt blogginlägg från förra året om valdagen här.

Och om du inte sett det tidigare så kan du minnas valåret genom att se mitt bildspel om Obamas väg till Vita huset här.

Comments

[Bobo]

Hej Thomas,

Jag började ju läsa din blogg strax innan jag skulle besöka NY första gangen för ca ett och ett halvt ar sedan. Och nu är jag fast!
Jag tycker du är fantastiskt duktig pa att skriva och dina fotografier är sma historier i sig. Du skriver alltid om saker som intresserar mig, allvarliga ämnen ofta med en liten humoristisk vinkling ibland, aldrig dömande men granskande. Det är väldigt ovanligt. Har du inte funderat pa att göra journalistisk karriar ocksa ? Men det kanske inte ar mojligt att kombinera ? Läste en gang en journalistisk oversiktskurs pa universitetet, vilket gav mig mycket. Kom även in pa Poppius, men avböjde. Jag alskar att skriva och alskar att lasa texter av folk som skriver tankvarda texter med ett sprak som tilltalar mig.
Du borde skriva en bok, kanske med 52 (eller ar det 53?) kapitel, ett for varje delstat i USA.
Att doma av alla kommentarer du far har tror jag det skulle bli en bestseller.

(ursakta stavningen, men jag har inte svenska tecken pa mitt tangentbord...)

Tillaggas maste goras att jag inte kanner till manga "kandisar" uppvaxta i Hasselby. Det maste val vara gymnasten Jonas Johansson da (tror jag han hette). Hässelby rules! ;-)

[Thomas Nilsson]

Hej Bobo!

Tack för att du tog dig tid att skriva denna uppmuntrande kommentar. Blev mycket glad :-)

Ja, vem är jag att döma? Det finns redan alltför många som tror att de har svaren. Själv vet jag inte om jag ens har frågorna. Jag iaktar och försöker förstå.

Det är nog inte omöjligt att skrivandet får mer plats i framtiden. Ute på jobb kan det dock vara lite krångligt att både fotografera och ta anteckningar. Tycker jag.

Som jag nämnt någon gång tidigare så har jag ett par bokprojekt som jag nu har satt lite press på mig själv att slutföra. Så snart kanske något kommer. Förhoppningsvis (hör ni det, alla förläggare?).

Om jag skulle skriva en bok om USA:s stater så blir det 50 kapitel ;-)

Nu kan jag väl knappast räknas som kändis men ja, Johan Jonasson gick faktiskt i en paralellklass till mig i högstadiet. Den kändaste Hässelby-sonen är väl annars hårdrocksgitarristen Yngwie Malmsten. Själv gav jag upp min gitarrkarriär efter en termin i den kommunala musikskolan. Fick aldrig någon ordning på "Lilla snigel"...