Först nu känner jag hur trött jag är. I kropp och huvud. Trots att jag vilade upp ett och ett halvt dygn i Santo Domingo. Känner också en slags tomhet. Det känns märkligt att allt är som vanligt här i New York.
Återigen, stort tack för alla kommentarer och mail jag fått. Jag läste dem där borta och de betydde mycket för mig. Har ännu inte hunnit svara på dem men kommer att försöka göra det de närmaste dagarna. Det verkar som att mitt bloggande har fyllt en funktion för både mig och också för er som läste det.
Jag kände en skyldighet att blogga. Att förmedla en personlig bild av vad jag såg. Så jag avslutade kvällarna med att skriva blogginlägg. Visst var jag trött och ville egentligen bara gå och lägga mig men vad är ett par förlorade timmar sömn jämfört med vad människorna i Haiti genomlever?
Kommer att blogga mer om Haiti de kommande dagarna. Blanda annat om hur det var att jobba där rent praktiskt samt känslomässigt.
---
På lördag förmiddag kommer jag att vara med i radioprogrammet Medierna i P1 klockan 11:03. Det kommer att handla om mediabevakningen av jordbävningen i Haiti.
Uppdatering: Lyssna på programmet här.
Kommer absolut ställa klockan så jag inte missar radion då på lördag! ;-)
Jag tror, tycker själv, att ditt bloggande på plats om det utanför ordinarie pressbevakningen är otroligt viktig. Viktig för närvorkänsla, förståelse, närhet... liksom, mer verkligt. Ja menar, för oss är en jordbävning någonting rätt främmande bara genom saker vi kan identifiera, typ hur du sov, kan vi känna med och förstå. Sånt är mer viktigt än man tror för att man ska bry sig om katastrofer utanför ens egen närhet.
Äsch, det blev svårt att förklara vad jag menar.
Helt enkelt, Bra jobbat Thomas, fortsätt så! Det gör skillnad!
Posted by: Elisabeth | 2010-01-21 at 17.33
Du gjorde ett grymt jobb Thomas!
Jag skall lyssna på radion på Lördag!
//Daniel
Posted by: Daniel Nilsson | 2010-01-21 at 17.40
Följt din blogg i något år nu, och det är en av få bloggar som har fångat mitt intresse under så lång tid. Och jag tycker att bloggandet under Haiti resan var något av en topp! //Dennis
Posted by: Dennis Hofvander | 2010-01-22 at 03.34
Jag läser tio gånger hellre dina skildringar än någon kvällstidnings.
Kan verkligen inte ens föreställa mig hur de har det, även om du har gjort det lite "lättare" om man säger så. Hemskt :(
Posted by: Victor Jaccopucci | 2010-01-22 at 08.19
Känns bra att få rapporter som inte känns tillrättalagda, nu tänkte jag inte bara på Haiti utan även tidigare. Det är alltid trevligt att läsa (och se) hur du ser det. Tack för att du delar med dig och skönt att du kom hem oskadd.
//T
Posted by: Tommy Samuelson | 2010-01-22 at 12.40
They´ve allready said it all!
Tack Thomas, och skönt att du är hemma igen utan fysiska men. Lyssnar imorgon! :)
Posted by: Susanne | 2010-01-22 at 15.17
Tack, bra jobbat i en svår situation! Tar till mig dina personliga inlägg mer än mediabrusets rapportering. Ser fram emot reflektionerna i efterhand.
Posted by: Kenta | 2010-01-23 at 15.01
Följer bloggar dåligt just nu. Men ett av dina inlägg satt fast efter jag läst det. Tack Thomas för din sida. Tack för ditt engagemang. Vi [världen] behöver fler som dig! Saklig bedömning. Kreativt engagemang.
Tack!
Posted by: Kekke | 2010-01-23 at 18.36
En personlig detalj.
Saknar bilden du hade som "about". En bild på dig som liten och din far..?
Gav sidan en mer personlig touche utan att vara oproff. Bara mänsklig!
Posted by: Kekke | 2010-01-23 at 18.40
Återigen, tack ni alla för uppmuntrande ord.
Jag rodnar men känner samtidigt att jag gjorde något som betydde något.
Radioinslaget lät väl okej, men det var ju såklart, som det måste vara, bara några små korta soundbites som kom med av allt jag sa i intervjun.
Ja Kekke, kanske jag bör ta tillbaka den bilden på min morfar och mig. Bytte den till en färgbild av mig i 12-13 års ålder (som fortfarande går att se om du klickar på "About" , men jag tyckte den distraerade uppmärksamheten från bloggbilderna. Kanske för att den inte var svart/vit som den tidigare bilden.
Posted by: Thomas Nilsson | 2010-01-27 at 02.00