Efter en vecka på Island kom jag hem till New
York sent på fredagskvällen. Via Skottland.
Reporter Anders och jag var bokade att flyga hem till New York klockan 17:00 på fredagen med en direktflight till JFK-flygplatsen. Jag hade sett fram emot en dag med lite sightseeing i Reykjavik och/eller ett dopp i Blå Lagunen. Sent på torsdagen kom dock information om att flygplatsen i Keflavik (alldeles utanför Reykjavik) skulle stängas under fredagen. Detta på grund av att vulkanens askmoln hade ändrat riktning och börjat röra sig västerut. Flygplatsen i Reykjavik hade ju fram till detta klarat sig undan några avstängningar.
De som skulle flyga till Europa under fredagsförmiddagen fick sina flighter ändrade till 05:00 på morgonen. Vi som skulle till New York uppmanades att ta oss till den lilla flygplatsen i Akureyri på norra Island. Därifrån skulle en flight till Glasgow ta av klockan 13:30 sa Iceland Airs representant till mig i telefonen. Varifrån de sedan skulle flyga oss till New York.
Att köra bil till Akureyri skulle ta ungefär fyra och en halvtimme. Vi bestämde oss för att starta i god tid för att ha lite marginal. Jag satte mobilens väckarklocka på 05:30 och en timme senare var vi på väg. Resan gick genom ett bedövande vackert fjällandskap. Väl framme hade vi hyfsat med tid till flyget skulle gå. Trodde vi. Inne i den pyttelilla terminalbyggnaden upptäckte vi att avgångstiden var 12:00. Klockan var tjugo i tolv. Vi var de sista som checkades in och vi kom med flighten.
Lokalmedia var för övrigt på plats med kameror. Det var tydligen ganska ovanligt att se stora jetplan på den lilla flygplatsen. Flygplatspersonalen tog bilder av varandra framför planet.
I Glasgow sen var det grått, regnigt och allmänt brittiskt. På väg upp på flygplanstrappan till New York-flighten fick vi vända i duggregnet. Upp till terminalen igen. Ingen vettig förklaring gavs. En av passagerarna var en full hippie som vinglade omkring och pratade osammanhängande med allt och alla i vänthallen. När vi två timmar senare äntligen var tillbaka på planet noterade jag oroligt att han satt i sätet bakom mig. Men han sov gott hela resan.
Landade på JFK vid halv tio på kvällen och fick sedan spendera en och en halv timme i kön till passkontrollen. Härligt! Hemma strax före midnatt.
Ett halvt dygn senare snuvade ”min reporter” Anders Giæver alla pressfotografer som väntade på stackars Madde ute på Newark-flygplatsen. Han var den enda som fick bild av henne där. Gunilla Kinn bloggar om det.
---
Bilderna nedan, tagna från mitt flygplansfönster, visar i följande ordning:
Akureyri, Island.
Glasgow, Skottland.
Queens, New York.
Hihi, noterar att du kallar AG "din reporter"... ;-) Då måste han få säga att du är "hans fotograf"!
Posted by: Gunilla Kinn | 2010-04-25 at 15.07
Att läsa om ditt liv är ibland litegrann som att läsa en serietidning. Lite overkligt sådär, men sjujävla charmigt.
Glad för din blogg, du.
Posted by: Lilla Blå | 2010-04-25 at 15.53
Jeg har kjørt strekningen Reykjavik-Akureyri, husker spesielt et lite parti tett-i-tett med mose på steinene og så fjøsene med sterke farger på bølgeblikktakene. Vi hadde gammel Bjørk på bilstereoen, denne f.eks http://www.youtube.com/results?search_query=Bj%C3%B6rk+ruby+baby&aq=f og andre fra Gling-Glo-plata.
Posted by: fr.martinsen | 2010-04-25 at 17.36
Vilken vacker vinterbild! Heja snövintrar! (Säger hon fast det ju är finfint med nyvaken vår också). Jag försöker få min islänningsbekanting att ta mig med på en Islandrunttripp. Ska intensifiera mitt tjatande!
Posted by: Anna | 2010-04-26 at 04.33
Självklart får han det Gunilla! :-)
Jag har aldrig stört mig på att reportrar säger det, men jag säger ju då även "min reporter" som du ser. Men jag har förstått att en del fotografer inte gillar det. Jag ser det mest som ett kortare sätt att säga "fotografen som jag jobbar med".
Tack Lilla Blå!
Glad att du läser min blogg.
Ord som värmer från en som är så bra med ord som du.
...och vem vill inte vara en seriefigur? :-)
Ja fr.martinsen, Bjørk är såklart det perfekta soundtracket till den karga men samtidigt spektakulära naturen på Island.
Tack Anna!
Tjata mer!
Är helt klart värt det.
Posted by: Thomas Nilsson | 2010-04-26 at 14.42
Aha, då har vi samma inställning till uttrycket. Jag har också sett det som det smidigaste alternativet rent språkligt, inte som något uttryck för ägande. ;-)
En väninna som fick höra om denna fotograf-hangup (som jag faktiskt trodde att du hade, sorry! men vet nu vem jag blandat ihop dig med) påpekade att det inte är konstigare än att man säger "min kompis".
Posted by: Gunilla Kinn | 2010-04-26 at 15.49
Ja Gunilla, så tycker jag med :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2010-04-30 at 01.12