...eller Hässelby Boy?
När jag var barn tyckte jag att det var en helt omöjlig tanke att jag en gång skulle bli vuxen. Att jag inte längre skulle vara barn kändes absurt.
Nu är det nästan tvärtom.
Ändå är man nog fortfarande barnet.
Innerst inne.
Tror jag.
På gott och ont.
Med krossad chokladtermos i skolväskan på friluftsdagen.
…och Lasse har ställt upp en pyramid med stora dankar på skolgården.
Helt jävla galet.
Visserligen måste man stå tjugo meter ifrån och kasta med glaskulor.
Men ändå.
Så typiskt Lasse.
Kvarsittningen tiger jag mig igenom som vanligt.
Fröken verkar uppgiven.
Hem sen på parkvägen över höjden.
Gruset som knastrar under gympadojorna.
Vad tänkte jag?
Tio år senare var jag vuxen.
The innocent look of the boy is a powerful contrast to the adult and charged of meaning hairdo.
Posted by: Fionna | 2010-05-25 at 10.23
Riktigt bra!
Posted by: Niclas | 2010-05-25 at 11.18
Yes, that contrast makes the picture. Thanks!
Tack Niclas!
Posted by: Thomas Nilsson | 2010-05-26 at 20.43
Det är något filmiskt över den här bilden. Jag kan inte få nog av den.
Och vi var alla alldeles nyss barn. Hur hanterar man det..?
Posted by: Susanne | 2010-05-27 at 19.00
De blekta stenkulorna och doften av varmt skolgårdsdamm i näsan...
Posted by: Gunvi | 2010-05-28 at 13.13
Ja Susanne, det är något med hans blick.
Precis så, Gunvi.
Posted by: Thomas Nilsson | 2010-05-28 at 14.52
"Gruset som knastrar under gympadojorna." Har dom skorna på mig nu. Söker efter varm asfalt.
Posted by: Kekke | 2010-06-04 at 05.48