Arizona och invandringen – Del 7

Dagen efter att jag och reporter Kjersti Sortland var på gränsen så besökte vi bårhuset i Tucson. Det är överfullt av människor som har dött när de försökt ta sig in i USA. Bara i juli dog 59 personer i södra Arizona. Chefsobducenten Bruce Parks visar oss de tillfälliga kylrum som de har upprättat (varav ett är ett kylt långtradarsläp) för att få plats med de över hundrafemtio människor som har dött hittills i år. Vi går in i ett av kylrummen för att ta bilder och trots kylan är stanken ganska stark. Den påminner mig om när jag var i Haiti efter jordbävningen.

Totalt har de just nu trehundra kroppar där av vilka tvåhundrafemtio är från gränsen. Över hundra av dem är alltså från förra året. Många av kropparna blir kvar länge eftersom det är svårt att identifierade dem. De flesta är män i 30-års åldern. När vi är där har de nyligen fått in en 13-årig pojke. Hans släktingar i Mexiko trodde att han kommit fram dit han skulle i USA. Bruce var tvungen att informera dem om dödsfallet.

Sedan visar han det arkivskåp där de förvarar de dödas tillhörigheter. Där ser vi ID-kort, armbandsur och bilder av nära och kära. Ficklampor och pengar. Mobiltelefoner och kondomer. En nyckelknippa med en bild av brandmännen som hissar flaggan på Ground Zero i New York. Ett kärleksbrev. Återigen vardagliga saker som berättar en historia om dessa människor som inte var så annorlunda än du och jag. Människor med vänner, släktingar och älsklingar. Människor med drömmar och planer.

Men någonstans där ute i den obarmhärtiga hettan tog det slut. De dör av törst. Några skadar sig och kan inte fortsätta med gruppen. Många får värmeslag. De flesta är oförberedda på hur lång och svår vandringen är och nästan alla har för lite vatten med sig. Det är också vanligt att de går vilse då det inte finns några hållpunkter i terrängen som visar att man är på väg åt rätt håll. En del tar till och med livet av sig ute i öknen i stället för att gå en långsam död till mötes. Doktor Parks berättar för oss om en man som hade hängt sig i ett träd och en annan som skurit av sig pulsådern.

Han tar oss sedan in i ett obduktionsrum där två obducenter, svenskättade Bruce Anderson och Walter Birkby, står böjda över ett skelett. Det ser ut som det kunde vara flera hundra år gammalt men de säger att det kom in för fyra dagar sedan och att det kan vara så lite som en vecka sedan den unga mannen dog. Monsunregnen och värmen kan snabba på processen.

Jag känner stanken starkare än i kylrummet och när jag tittar närmare ser jag att fötterna fortfarande är ganska intakta. Jag försöker att koncentrera mig på fotograferandet för att inte må illa.

Doktor Birkby pensionerade sig egentligen förra året men har nu börjat jobba igen. Arbetsbördan ökar ständigt då antalet döda stiger i takt med att bevakningen blir hårdare på gränsen. Fler dör eftersom de illegala invandrarna då söker sig ännu längre ut i den farliga vildmarken.

Doktor Parks ser uppgiven ut när han säger till oss att nästan alla dessa dödsfall hade kunnat undvikas genom att göra det lättare att få tillfälliga arbetsvisum.

----

Detta var sista texten i den här serien om Arizona och invandringen.

….

Bilderna nedan (jag vill varna för att någon möjligen kan tycka att skelettbilden - bild 4 - är obehaglig):

1. Chefsobducenten Bruce Parks vid det långtradarsläp som nu är ett tillfälligt bårhus.

2-4. Några av de dödas tillhörigheter.

4. Walter Birkby (t.v) och Bruce Anderson undersöker kvarlevorna av en man som hittades för fyra dagar sedan.

5. Ett av de tillfälliga kylrum som byggts upp.

       

 

Comments

[Elisabeth]

Mycket nära, suveränt gjord serie.
Gripande bildval.
Tack för att du delar med dig.

[Lotta]

Så sorgligt. De gick mot vad de trodde början på en bättre framtid och så mötte de slutet istället.
Väl skrivet och känslofullt att läsa.

[Thomas Nilsson]

Tack Elisabeth och Lotta för att ni läser och för att ni lämnar kommentarer!!!

[Lotta]

Nöjet är på min sida. :)

[HåkanGustavsson]

Hello Thomas!
Väldig Intressant och skrämmande..
Vi har släkt i kalifornien, dom pratar mycket skit om mexare, men alla har mexikanare som både nanny, städhjälp och trädgårdsskötare..den sortens dubbelmoral är väldigt vanlig där.

[Thomas Nilsson]

Hej Håkan!
Ja, precis som du skriver så är det tyvärr nog så att många ser ner på mexikanerna som kommer hit och jobbar. Trots att de ju fyller ett behov.