Jag är hemma i New York efter sex dagar i Haiti. Ett besök i det landet ger onekligen perspektiv på tillvaron. Ens egna små futtiga problem ter sig tämligen patetiska i jämförelse med vad haitierna måste genomleva.
Det är första gången jag var tillbaka sedan jag var där direkt efter jordbävningen och som jag skrev i förra inlägget, inte mycket har hänt. Nära en och en halv miljon människor bor fortfarande i något av alla de tältläger som finns i Port-au-Prince. Bara tre procent av alla förstörda hus är bortrensade. Överallt står de kollapsade byggnaderna kvar och av allt det bistånd som lovades från världens alla länder direkt efter jordbävningen har bara fem procent hittills betalats ut till Haiti. Och som om inte allt detta var nog så har landet nu alltså drabbats av en koleraepidemi. 16 000 människor är smittade och minst 1100 döda hittills. Siffror som antagligen kommer att stiga snabbt för varje dag som går.
På en trottoar i Port-au-Prince, alldeles vid sjukhuset, ligger en kvinna utslagen av kolera. Folk går förbi utan att göra något. Rädda för smittan antagligen. En gammal sliten likbil kör in på sjukhuset samtidigt som en ung kvinna leds in till kolerakliniken av en kille. Hon är så svag att hon knappt kan gå.
Vår chaufför/fixare/tolk kör oss sedan upp till staden Saint Marc som ligger i det område där epidemin startade, ungefär tio mil norr om Port-au-Prince. Resan tar fem timmar för oss och då var det inte bara de dåliga vägarnas fel. En smärre krock med en annan bil och fyra stopp på grund av mekaniska problem efteråt gjorde att resan tar mycket längre tid än den borde ha gjort. Som tur är så finns det bilmekaniker i varenda litet skjul längs med vägarna som kan fixa skeva styrstångar och läckande kylare på en kvart eller så.
Väl framme i Sant Marc besöker vi det lokala sjukhuset som är överfullt av kolerapatienter. Provisoriska ”sjukhussalar” av modell presenning får komplettera de befintliga. Samtliga är överfulla och på gården jobbar ett tiotal snickrare med att göra flera ”kolerasängar” som har det där karaktäristiska stora hålet i mitten. Vi blir visade runt av en sjuksköterska från Läkare utan gränser. Salarna är överfulla av patienter. Barn och vuxna. Alla mycket sjuka. Hinkar töms. Golv svabbas. Hela tiden. Stanken är dock svårt att göra något åt.
Kolera är ju egentligen inte så svår att förebygga eller behandla. Rent dricksvatten och normal hygien vid matlagning förebygger. Och vätska med näring i en eller annan form botar om man får läkarvård i tid. Självklarheter i många länder men tyvärr inte i Haiti.
När vi lämnar sjukhuset möter vi en familj som bär in pappan sittandes på en stol. Han är för svag för att kunna gå. Det skulle kunna vara en passande metafor för landet Haiti. Men vem bär stolen i så fall?
----
Rättelse: Tio procent av de utlovade pengarna har betalts ut till Haiti.
Bara fem procent av biståndspengarna har kommit fram.
Skamligt!
Posted by: Elisabeth | 2010-11-19 at 05.47
Usch.. hemska bilder Thomas.
Ni gör ett bra jobb där nere.
//Daniel
Posted by: Daniel Nilsson | 2010-11-19 at 17.56
Jag blir gråtfärdig när jag ser dina bilder och läser din text Thomas.
Så tragiskt det är.
Du har verkligen rätt - ens egna problem minskar verkligen i proportion till detta...
Hoppas det är bra med dig i allafall.
Tack för att du visar dessa bilder!
Posted by: Camilla | 2010-11-20 at 18.21
Ibland behöver man verkligen komma bort och se hur andra har det för att helt kunna uppskatta det man har själv.
Hemskt att det är så lite av biståndspengarna som har kommit fram till innevånarna. Det är som om så fort strålkastarna på ett problem har mattats av lite så tror dom att även behovet har minskat. Att det man inte kan se det sker inte.
Bra skrivet som vanligt med mycket känsla.
Posted by: Lotta | 2010-11-21 at 08.57
Avskyvärt!
Det är DÄR Bildts "trupper" borde bygga hus, skolor, sjukhus och kanske vinna "hearts and minds".
Inte där det inte går att genomföra eftersom man tänker helt fel.
PS Kolla din blodgrupp. Läste just att min: AB (ovanlig i Sverige), gör mig nära nog immun mot kolera medan O ligger värre till. Det omvända gäller mot malaria tydligen.
Posted by: Larry | 2010-11-22 at 20.03
Ja Elisabeth! Nu hade jag iof skrivit fel och det var 10% och inte 5% som hade betalts ut. Men fortfarande en alltför dålig siffra.
Tack Daniel. Ja, de är hemska bilder. Svåra att ta.
Ja Camilla, det är tragiskt. Man känner sig hjälplös. Men läkare utan gränser gör ett bra jobb där. Ska skänka pengar till dem tänkte jag.
Tack Lotta! Ja, det är som du skriver. Därför är det viktigt att media fortsätter att skriva. Det kommer ju åtminstone bli en del artiklar och TV-inslag i samband med 1-års dagen av jordbävningen.
Ja Larry! Du har en poäng med Bildts trupper. Och USA:s skulle man ju kunna lägga till. Haiti är ju en knapp två timmar flygresa från Miami.
Och ja, Afghanistan kriget går inte att vinna.
Skandalöst nog vet jag inte vilken blodgrupp jag har. Måste ta reda på det.
Posted by: thomas Nilsson | 2010-11-25 at 21.22