Atlantic City
---
Jag kom hem från Toronto i slutet av förra veckan. Lördag morgon styrde jag och F, min danske vän och fotografkollega, vår hyrbil mot Atlantic City. För er som inte känner till det så är detta en slags mindre (och mer sliten) variant av Las Vegas som ligger ett par timmar söder om New York på New Jerseys Atlantkust. Jag skulle, liksom jag gjort flera gånger tidigare, hjälpa min vän med ett årligt återkommande jobb som kräver två fotografer. En stor julfest på ett av casinohotellen för en av hans företagskunder. 1300 gäster.
F har bott i New York i över tjugo år men flyttade i somras till Paris. Detta är första gången han kom tillbaka och han förstod nu hur mycket han saknade New York och USA. Han sa att han nu insåg att han tagit många saker för givet och inte förstått att uppskatta dem medan han bodde här. Tydligen inkluderade det de rostiga broarna, de förfallna fabriksbyggnaderna och träskmarkerna längs med motorvägen som heter New Jersey Turnpike. För där satt han i bilen med något drömmande i blicken och sa hur mycket mer genuint allt var här än i Paris. Antagligen första gången någon tycker New Jersey är bättre än Paris men så stor var alltså saknaden för min vän. Att vi hade saltelitradiokanalen E Street Radio på i bilen kan kanske också ha hjälpt att få Jersey att framstå från sin bästa sida. Kanalen spelar bara musik med delstatens stora son, Bruce Springsteen. En livekonsert från 28 december, 1980 i Uniondale New York var vårt soundtrack längs med den slitna motorvägen (och den är ju som ni alla vet så mycket bättre än konserten den 29 december… ;-) )
När festfotograferandet är över, en halvtimme efter midnatt, är vi ganska slitna och normalt hade vi nog bara tagit hissen upp till våra hotellrum och lagt oss. Men eftersom vi inte ses så ofta nuförtiden så fick det bli ett stopp i en av casinots barer. Halvägs in i kvällens första öl så kommer bartendern Donna bort till oss och säger att de tre tjejerna som just slagit sig ned bredvid oss i baren undrar om inte vi kan bjuda dem på drinkar. En av dem fyller tydligen år. Jag vänder min blick mot dem och ser stora hår, små kläder och mycket make-up och vet direkt att detta är äkta Jersey girls. Det fanns säkert flera anledningar att inte (och kanske också några att göra det) bjuda dem på drinkar. Inte minns skillnaden i alkoholintag tidigare under kvällen. Vi var nyktra. Det var inte dom. Ledaren i trion är en kort kvinna i trettioårsåldern med lång mörkt hår. Hon är högröstad och storbystad och måste vara Snookis (från MTVs realityshow Jersey Shores) okända tvillingsyster med en urringning som inte döljer någonting alls.
Ganska snart efter att vi avböjt erbjudandet får de en äldre man med guldkedjor och ringar att, om än något motvilligt (”last time I walked over to a girl in a bar it cost me 200 bucks”), att bjuda dem på drinkar. Hans yngre vän, som ser ut som en svårmodig irländare i sin filtkeps (men som tydligen är från Boston) sitter i andra änden av baren och försöker hålla sig undan. Även han fyller tydligen år och till slut går han utan någon större entusiasm över till dem. Fem minuter senare ser jag hur ”Snooki” tar hans hand och placerar på sitt ena bröst till allmänt jubel. Filtkepsen protesterar inte. Strax efteråt böjer hon sig framåt och och ger en tejpbit till honom och säger ”put this one on my ass”. Oklart varför. Sen tittar hon bort på oss och ropar med ett leende ”look what you are missing out on.” Bra så kanske tänker jag.
Hon skriker också med jämna mellanrum ”Donna, mooooore drinks!!!!” Bartendern Donna är en liten smal kvinna i 60-års åldern med kort vitt hår. Hon bär ansiktsuttrycket av en som redan sett och hört allt. Om ”Snooki” säger hon till oss ”She comes in here every now and then and she is often a little bit too noisy” men lägger sedan till, som för att försvara henne ”but she’s just a girl who likes to have fun”. Jo, det hade vi ju noterat.
Eller som vännen F sa ”det här skulle aldrig ha hänt i Paris.”
Din vän har naturligtvis helt rätt. New Jersey är på riktigt!
I Paris byter man endast, möjligen, flyg för att ta sig vidare mot Newark och Garden State Parkway...
Posted by: Jörgen Johansson | 2010-12-13 at 02.23
Hehehe...
Ja Jörgen, det är väl kanske så det är :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2010-12-13 at 10.19
Haha, kul story. Hälsa F!
Posted by: Pontus | 2010-12-13 at 11.16
Tack Pontus.
Ska hälsa, fast jag släpte av honom på Newark Airport på vägen tillbaka och han flög direkt hem till Paris.
Posted by: Thomas Nilsson | 2010-12-15 at 00.34
Ja jävlar vad kul hon verkar ha haft. ;)
Posted by: Malin D | 2010-12-16 at 06.03
Ja Malin, Jersey girls have more fun!
Så är det bara :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2010-12-17 at 00.20
Vilken härlig historia! :-)
Och din vän har ju rätt- det hade aldrig hänt i Paris. Inte i Sverige heller. Möjligen i en karaokebar i norra Finland strax före stängningsdags men då hade det endast hänt på grund av alkoholförtäringen under kvällen.
Det du skriver illustrerar så på pricken hur det är i New York (och alldeles självklart i Jersey, samt säkert på en hel rad andra platser också)och för mig när jag läser dina ord väcks minnen till liv och bilder tar form och jag påminns om just det där ogripbara svårförklarliga som får mig att återvända gång på gång.
New York är ett äventyr. Livet är ett annat. :-)
Tack för att du delade med dig av detta vykort från Jersey!
Posted by: Susanne | 2010-12-19 at 22.03
Tack Susanne!
Jag har tyvärr aldrig varit i en karaokebar i norra Finland, men det får bli mitt nästa äventyr :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2010-12-31 at 10.02
Ja det tycker jag! Det är en högst intressant upplevelse! ;-)
Posted by: Susanne | 2011-01-02 at 06.04
Jag tror dig :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2011-01-03 at 23.06