I går hade John Lennon och Yoko Ono en helsidesannons i New York Times.
Den bestod av följande ord:
WAR IS OVER!
If you want it.
Love and Peace from John & Yoko
Och i väldigt liten text längst ner var webadressen: www.IMAGINEPEACE.com
Jag blev glad när jag såg den. Det var som om han levde fortfarande. Att han bodde där uppe på Upper West Side tillsammans med Yoko och att jag någon gång vartannat år kunde gå och se honom spela på Madison Square Garden och kanske råka på dem hand i hand i Central Park en vacker men kylig tisdag i september.
John och Yoko har varit på min personliga topp tio-lista sedan tonåren. Mitt i all punkmusik började jag köpa hans soloskivor av någon anledning. Det var antagligen mordet, eller om det var innan det. Jag minns inte längre. Sista albumet, comebacken Double Fantasty (där Yoko gör hälften av låtarna) är så vackert bra och man kan inte låta bli att undra vad mer Lennon hade kunnat prestera om han fått fortsatt att leva. Men den LP som verkligen satte sig som en knytnäve i mitt solarplexus var John Lennon/Plastic Ono Band från 1970. Gick det att göra musik så här? Som Lenny Kravitz sa om den skivan i en intervju för några år sedan ”den är fortfarande tio, tjugo år före sin tid.”
Häromveckan satt jag vid bordet intill Johns son, Julian Lennon, på en restaurang. Jag ville säga något. Men vad? Jag förblev tyst.
Well written!
Posted by: Taimur | 2011-01-04 at 06.57
Tack Taimur!
Posted by: Thomas Nilsson | 2011-01-04 at 11.46
Åh!
Det numret av The Times skulle jag velat ha i min ägo...
Jag åkte hem från New York 5 december förra året, dvs dagen då det var 30 år sedan John Lennon sköts. Eftersom jag endast bodde ett kvarter från The Dakota var jag där, och vid Strawberry Fields i Central Park, på morgonen innan det var dags att bege sig ut till JFK.
Som väntat var jag inte ensam där...Världspress och fans i en enda röra och på Imagine-minnesmärket satt gråtande människor och sjöng och spelade hans låtar.
Promenerade därifrån till Bethesda Fountain och The Mall och överallt i parken satt människor med gitarrer, sjungandes Imagine... Mäktigt.
Posted by: Susanne | 2011-01-04 at 19.52
Det låter mäktigt Susanne.
Bra avslutning på resan!
Yoko brukar tydligen gå ner till Strawberry Fields ibland.
Posted by: Thomas Nilsson | 2011-01-06 at 02.58
Mycket bra avslutning.
Vet ju att John och Yoko ofta vandrade runt i Central Park tillsammans men trodde knappast att Yoko vågade sig ut dit längre...hon känns ju ganska privat av sig, menar jag. Men det känns fint att hon går dit.
Har du mött henne vid något tillfälle?
Posted by: Susanne | 2011-01-06 at 17.36
Nej.
Har inte mött henne.
Däremot Woddy Allen med sin fru/styvdotter.
Posted by: Thomas Nilsson | 2011-01-10 at 01.57