Nu är jag tillbaka i New York efter den fantastiska upplevelsen att få se en rymdfärja skjutas upp. Hemresan gick dock inte helt enligt planerna. Enorma bilköer bort från området kring Cape Canaveral gjorde att det tog fyra och en halv timme till Orlando istället för normala knappa timmen. Trafiken kröp fram i snigelfart och det stod ganska tidigt klart att jag inte skulle hinna med min flight till New York klockan 21:10. Jag bokade om medan jag satt i kön. Med ett regnoväder på väg mot New York ville jag flyga tidigast möjligt och det fanns en flight klockan 06:00. Tidig uppstigning, men det fick det vara värt.
En halvtimme innan midnatt kom jag fram till Orlando och stannade vid första bästa flygplatshotell och frågade om de hade rum. De hade de inte. De hade inte något annat hotell där heller. Förbannade rymdfärjeturister! Efter fyra fem försök gav jag upp och åkte till det område i Orlando jag bott natten innan. 20 minuter från flygplatsen. Hungrig var jag. Hade bara ätit några bananer och en granola bar under dagen. Restaurangerna var ju på väg att stänga och det var förvånansvärt få snabbmatsställen längs med vägen jag åkte. Till slut hittade jag en McDonald’s och körde upp till drive inn-mikrofonen men innan jag han säga något kom en automatisk röst som meddelade att det var stängt och att de öppnade klockan fem nästa morgon.
Att köra genom Orlando vid midnatt är en märklig upplevelse. Det är hyfsad stor stad men den verkar övergiven. Ensamma själar som sitter hukade vid busshållsplatser. En rostig gammal Oldsmobil vars kvinnliga ägare fyller på bensin för tio dollar på en öde bensinstation. En ensam polisbils blåljus. Och dessa kusliga tomma industriområden mellan vad som kanske kan kallas stadsdelar. Turisterna sover och Disneys drömvärld som bara är några kilometer bort kunde lika gärna ha varit på månen.
Jag försökte att hitta något bättre hotell i detta område men de var fulla så jag hamnade på samma sunkiga Motel 8 som jag bott på natten innan. Det är aldrig ett bra tecken när man måste kommunicera med receptionisten från utsidan genom en stängd glaslucka. På hotels.com dagen innan hade rummen sett okej ut på bilderna. Där ser man vad några nya sängpaneler och en platt-tv kan göra. Allt som inte syntes på bilden var inte så okej. Men jag behövde sova och det var bättre än baksätet i bilen. Och för 59 dollar kan man kanske inte begära så mycket mer. Den sena middagen på rummet bestod av en inplastad banana pound cake (typ en sockerkaksskiva). Somnade vi ettiden och gick upp fyra. Helt plötsligt framstod de fem timmar sömn jag fått natten innan som rena lyxen.
Men jag klagar inte. Det var en mycket bra dag. En av de bästa.
Att jag sen höll på att bli arresterad när jag landade i New York är en helt annan historia. Och dessutom inte samma dag.
So...you´re the banana guy? ;-)
Posted by: Susanne | 2011-02-26 at 17.35
Typ... :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2011-02-26 at 23.46
Bananer är gott.
Banana Pound Cake också.
Orlando däremot hoppar jag gärna över.
:-)
Posted by: Susanne | 2011-02-27 at 10.03
Ja! :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2011-03-01 at 23.16
Det finns sunkiga hotell i Sverige också...
Posted by: Sven-Arne Jansson | 2011-03-08 at 03.31
Det tvivlar jag inte en sekund på! :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2011-03-09 at 16.11