Så har jag då äntligen fått se en space shuttle launch. Var det värt all möda och allt besvär. Ja det var det. Det var fantastsikt!
Den vita röken som börjar växa snabbt på sidorna om rymdfärjan. Först verkar den liksom sitta fast men sedan lyfter den sakta och mäktigt. Sedan snabbare och snabbare mot den klarblå himlen. Discovery har börjat sin sista resa och det tar några sekunder innan ljudet och vibrationerna når oss. Det är mäktigt och jag ryser.
Människor jublar och ger ifrån sig glädjetjut. Tagna av vad de ser. Lite svårt att koncentrera sig på att fotografera måste jag erkänna.
Har visserligen med mig ett 400:a mm objektiv men kör vidvinkel. Vill ha med människor i bilderna och det går ändå inte konkurrera med ännu längre objektiv från de som fotograferar det här hela tiden och fjärrstyrda NASA-kameror. Min andra kameran ställer jag på ett stativ och filmar uppskjutningen med. Den sköter sig själv.
De sista tio minuterna såg det ut som att uppskjutningen kanske skulle bli avbruten på grund av ett tekniskt problem på marken. Men när folk som såg den stora klockan (jag stod på baksidan av den) jublade visste jag att nedräkningen från fem minuter hade börjat och att det var en ”go”, som NASA säger när allt är OK,
Så vad ska jag nu se fram emot?
Grattis!
Det finns faktiskt något större att se fram emot.
Posted by: Elisabeth | 2011-02-24 at 19.13
Det ha varit ett par historiska år som vi kan glädjas åt och minnas när vi blir gamla. Du har haft fördelen att bevittna de flesta på plats tex. Obama, första färgade presidenten, Discovery, sista uppskjutningen från USA, Fuglesang första svenk i rymden,Victoria & Daniel m.m Jag skulle inte oroa miog allt för mycket det kommer nya saker som du har att se fram emot, du vet bara inte om dem ännu. Några ord jag lever efter är: it's not the number of breaths you take it's the number of moments that takes your breath away. Ha en underbar helg.
Posted by: Linda Rönnbäck | 2011-02-25 at 04.25
Aw, jag får nöja mig med att besöka NASA-utställningen på Tekniska museet nästa helg... Inte alls samma sak men kanske kanske kanske kommer man att kunna känna en svag doft av verklighet.
Posted by: Anna | 2011-02-26 at 05.28
Coolt!
Glad för din skull! :-)
Posted by: Susanne | 2011-02-26 at 17.29
Ja, det gör nog det Elisabeth!
Bra talesätt Linda!
Anna, svag doft är bättre än ingen doft.
Tack Susanne!
Posted by: Thomas Nilsson | 2011-02-26 at 23.45