Går tillbaka till ICP och ser fotoutställningen The Mexican Suitcase för en andra gång innan de plockar ner den efter helgen.
Den legendariske krigsfotografen Robert Capas negativ från det spanska inbördeskriget försvann 1939. Tyskarna marscherade mot Paris och Capas assistent gav negativen till Chilenska konsulatet för att rädda dem. På nittiotalet lokaliserades de i Mexiko men det tog ända till 2007 innan Capas bror Cornell lyckades få dem till New York. Och nu visas de alltså för första gången.
En fascinerande utställning. Speciellt då man får se kontaktkartorna. Se hur han tänkte. Hur han närmade sig motivet. Förvånansvärt få exponeringar av varje motiv.
Bilder av fotograferna Gerda Taro och David ”Chim” Seymour visas också. Även deras negativ var i ”resväskan” (som egentligen inte var en resväska utan två papplådor). Taro och Capa var ett par och vissa uppdrag gjorde de tillsammans. Man kan jämföra deras olika kontaktkartor från samma tillfälle. Taro dyker upp i utkanten på någon av Capas bilder. Capa dyker upp i bakgrunden på några av Taros bilder. Också intressant att se hur de närmar sig samma motiv på olika sätt.
Det finns många starka krigsbilder men det är en annan bild som jag inte kan sluta att titta på. Gerda Taro som ligger på en säng och sover. På sidan. Täcket vid fötterna. I en pyjamas. Intimt. Försvarslöst. Ett vackert lugn. Bilden är tagen 1935. Två år senare dog hon i Spanien. Överkörd av en stridsvagn. 26 år.
Bara två bilder finns av Taro och Capa tillsammans. Tagna 1936 på Café du Dome på Montparnasse. Capa i slips och jacka. Taro med basker. De ser lyckliga ut.
Är det inte där man vill vara egentligen? I Paris på 30-talet. På en uteservering med en Leica på axeln och några glas vin på bordet. En tvillingsjäl vid sin sida och äventyret runt hörnet.
Intressant! Och bra skrivet!
Jag har inte hängt med i turerna kring "the suitcase", men minns att det från början talades om att frågan om den spanska soldaten på Capas berömda bild kanske äntligen skulle få sitt svar. Var bilden riggad eller inte? Fanns det några sådana negativ i resväskan?
Posted by: Adam Haglund | 2011-05-06 at 01.24
Jag tycker ändå att Capas bilder från D-day med den simmande amerikanske soldaten på Omaha beach är den bästa. Mvh! J
Posted by: Johan Dahlhöjd | 2011-05-06 at 05.14
Hellre Paris än Rockaway Beach. Oavsett årtionde. /Malin
Posted by: Malin D | 2011-05-06 at 11.13
Vackert skrivet, och intressant.
Paris på 30-talet med en Moleskine i bakfickan, utöver det du redan nämnde, och med ett Eiffeltorn som ENDAST lyser när solens första och sista strålar träffar dess vindpinade stål...jo jo, det vore nåt det! ;-)
Posted by: Susanne | 2011-05-06 at 11.56
Tack Adam. Nej, det negativet fanns inte med. Däremot finns det en serie bilder av ett helt annat slag som Capa och soldaterna återskapade en månad senare.
Håller med dig Johan. De bilderna är bland hans absolut bästa. Inte minst med tanke på att de flesta negativen blev förstörda i mörkrummet.
Nu tycker jag att du är lite orättvis Malin. Jag har en vän som flyttade till Paris från New York. Han saknar industriområdena i New Jersey.
Betraktarens öga!
Tack Susanne!
Ja det vore nåt!
Posted by: Thomas Nilsson | 2011-05-06 at 23.37