Lite sent, jag vet men kvalitet blir aldrig gammalt. Förra året kom rockartisten Kajsa Grytt ut med en väldigt bra självbiografi som heter Boken om mig själv. Om du är intresserad av den svenska punkscenen i slutet av sjuttio- och början av åttiotalet bör du läsa den. Kajsa var mitt i allt det där och beskriver det väldigt personligt och intressant. Också, om du är intresserad av livet, kärleken och människans kamp för att hitta en tillhörighet, ett hem och någon att älska bör du också läsa den. Kort sagt alla bör läsa den. Hon skriver utlämnande och personligt men inte på ett jobbigt sätt utan vackert och intressant.
Bra också om hennes jobb med rehabilitering av missbrukare samt fina New York-skildringar och, lite oväntat kanske, en stark beskrivning av missären i Nordkorea där hon faktiskt har spelat.
Kajsa kom förra året även ut med albumet En kvinna under påverkan. Även den sensationellt bra. Kanske hennes bästa skiva någonsin och låten Allt faller är en av de bästa svenska rocklåtarna ever. Väldigt bra texter och gillar också hur skivan börjar med en klassik rockgitarr, trummorna och sen basen som kommer in. Det var ju så musiken brukade låta när jag var ung och spenderade mina begränsade resurser i skivaffärer. Man saknar ju det. Sin ungdom såklart men kanske ännu mer hur musiken lät. Men det finns trots allt fortfarande bra saker mitt i det melodifestivalträsk som Sverige blivit.
Extra kul är hennes framgång med skivan när man, efter att ha läst boken, förstår hur mycket hon har kämpat genom åren med att få fortsätta ge ut skivor.
Bilden ovan av Kajsa i bandet Tant Strul tog jag på Långholmsfestivalen den 22 augusti 1982. I mitt (outgivna) fanzine Ozon utnämner mitt 15-åriga jag Tant Strul tillsammans med Commando M Pigg till festivalens bästa band. Min korta text börjar så här: ”Sedan spelade Tant Strul, som hade hög klass på sin rock. De inledde med ”Vissna” och därefter ”Hetta” som var en kärleksförklaring till människan”.
Well, Kajsa håller högre klass än någonsin så se det här som en kärleksförklaring till hennes låt- och bokskrivande.
Läste Kajsas bok när den kom ut förra året, av nyfikenhet och nostalgiska skäl. Blev dock positivt överraskad över hur fräsch och "nu" den faktiskt var. Gillade framför allt skildringarna av Nordkorea och New York och fick mig en rejäl tankeställare kring musikbranschens villkor. Fint att du tar upp den här. Den är definitivt värd att läsas. Böcker försvinner fort ur folks medvetande nuförtiden. När den här kom lanserade kvällstidningarna den som om det var en story om Plura och kokainet - något som Kajsa tar upp mer som en parentes. Det är hennes egen berättelse som går in, tack och lov, och som känns - precis som du skriver - personlig på ett vackert sätt.
Posted by: Lilla Blå | 2012-03-11 at 03.13
Ja Lilla Blå, böcker försvinner alltför fort nuförtiden. Var också positivt överraskad över hur relevant den kändes. Hade lätt kunnat bli bara nostalgi, men detta var, som du skriver, "nu".
Om Plura, förstår att kvällisarna fokuserade på det, så det fungerar och inget fel med det. Men boken är, som du också skriver, så mycket mer. Dessutom, och jag gillar ju verkligen Plura, men kändes väl som det var dags för Kajsa att skriva hennes sida av den storyn. Plura har ju skrivit en hel del om det tidigare.
Posted by: Thomas Nilsson | 2012-03-12 at 01.16