Första gången jag var i Arizona var 1990. Det var den tredje amerikanska staten jag besökte. På samma resa hade jag innan varit i New York och Kalifornien. Men den sistnämda egentligen bara några förvirrade timmar på flygplatsen när jag inte hitta mina kompisar och var tvungen att ta en Greyhoundbuss till Arizona där jag skulle se vännen Tony Larsson tävla i Jet Ski-VM i Lake Havasu. Har ju skrivit om den incidenten tidigare här.
Jag har blandade känslor för Arizona. Det är helt klart en av USA:s vackraste delstater. Inte minst för att spektakulära Grand Canyon ligger där men det finns mycket annat väldigt fint också. Vapenkulturen och främlingsfientligheten är dock sidor som är mindre tilltalande. Men för att inte generalisera alltför mycket så vill jag ju säga att det finns ju såklart bra människor där också och ett besök rekommenderas absolut.
Från mitten av april till början av maj i år var jag och reporter Eirik Mosveen i Arizona vid tre olika tillfällen. Lite ovanligt ändå. Trots allt en fem timmars flygning från New York. Innan det var jag där tre gånger de senaste två åren. Då var det skjutningen av kongressledamoten Giffords och hennes supportrar av en galning med förvirrade politiska motiv samt ett par resor då vi gjorde reportage om den illegala invandringen. En av dessa resor inkluderade ett besök till bårhuset där många illegala invandrare hamnar efter den farliga vandringen över gränsen till Mexiko genom stekhet öken. Den är gången var det dock ”norska nyheter”. Förstasidesnyheter. Inte så ofta man gör det här borta. Men tragiska historier även denna gång.
Första resan i april var för en osanolik story om en norrman och hans mamma som var på väg från Los Angeles till Chicago men fick problem med bilen i höjd med Winslow, Arizona. En liten byhåla mest känd för att ha förekommit i Eagels-låten Take it easy:
”Well I’m standing on a corner
In Winslow, Arizona
And such a fine sight to see
It’s a girl, my lord
In a flatbed Ford
Slowin’ down to take a look at me”
De var tvugna att byta till en hyrbil där men ingen tog det ”easy” när John Kristoffer Larsgard och hans mamma Liv den 24 september förra året råkade svänga fel på en enkelriktad gata, och inte vilken gata som helst utan klassiska Route 66, i den normalt folktomma staden där det nu var mer folk än vanligt i rörelse. Den årliga musikfestivalen ”Standing on the corner” pågick. Uppkallad efter just den nämnda Eagles-låten. Folk försökte påkalla deras uppmärksamhet på att de körde åt fel håll. Några blev upprörda. Larsgard försökte vända bilen och råkade backa upp på trottoarkanten där han nästan träffade några människor med bilen (vittnen menar att han gjorde det med mening).
Han körde därifrån och stannade ett par kvarter bort. Upprörda människor omringade bilen. En av dem slår Larsgard, som fortfarande sitter i bilen, rakt i ansiktet och knäcker hans näsben. Han får då panik och gör en snabb u-sväng för att ta sig därifrån, han kör då över en kvinnas stortå. En annan kvinna träffas inte av bilen men får en del skrubbsår på ben och arm när hon kastar sig åt sidan. Larsgard stannar bilen fem kvarter därifrån, fortfarande tillsammans med sin mamma. Blodet rinner i ansiktet och de ringer till polisen. Det har även de som kände sig hotade gjort och när polisen kommer så arresterar de Larsgard och mamman. Hon släpps senare samma dag men Larsgard har suttit i häkte sedan dess och när vi var tillbaka i Arizona för andra gången fick han sitt straff i domstolen (se video här). Sju och ett halvt år i fängelse för "aggravated assault". Vi streamade för övrigt det live på VGNett från min iPhone.
Visst, Larsgard har haft en förmåga att hamna i olika ”situationer” tidigare i livet där polisen varit inblandad, men han är inte dömd för någonting. Och visst finns det två versioner av vad som skedde den där dagen i Winslow. Men frågan är om sju och ett halvt års fängelse är ett adekvat straff för vad som hände. Det är inte jag mannen att bedöma men att döma av reaktionerna på våra artiklar så verkar väldigt många tycka att det inte är det. Speciellt inte Larsgard själv såklart när vi träffade honom i häktet morgonen efter. Se video här.
Vi var de första som skrev om detta och historien fick ett massivt genomslag i Norge. Första videon vi gjorde, där polisens video av arresteringen också är med, har över 500.000 träffar på VGTV och nyheten var på VGs förstasida fyra dagar i rad. Amerikanska turister i Norge tipsade Arizonas största tidning, Arizona Republic, om storyn och de intervjuade oss och använde mina bilder. Vi blev även intervjuade av en TV-station i Phoenix som gjorde ett långt inslag om detta. Och nu har det dykt upp flera hemsidor som stödjer Larsgard samt en som stödjer dem i Winslow.
Tredje resan i år var när den norska simstjärnan Alexander Dale Oen, världsmästre och guldmedalj-hopp inför OS i sommar, så tragiskt dog på sitt hotellrum i Flagstaff efter tre veckors träningsläger där. Han var bara 26 år. Jag blev väckt halv sju på morgonen den 1 maj. Kastade mig på första bästa flight till Phoenix tillsammans med Eirik. Landade vid 12:30. Ska ta minst tre timmar att köra till Flagstaff. Vi kom dit exakt klockan tre. Precis då började presskonferensen hos Sheriffen där norska simlandslagets förbundskapten samt deras läkare var. Tog några snabba bilder i början och sände hem dem, fortfarande sittandes på första rad i presskonferensrummet, till tidningen med bara minuter till deadline. Bilden, som inte var något speciellt egentligen men som ju hade ett stort nyhetsvärde, var på två sidor dagen efter i tidningen (nyheten gick såklart på många fler sidor än så). Efter presskonferensen gjorde vi den här mycket känslosamma videointervjun.
Som paradox till dessa tragiska saker vi bevakade i Arizona så var naturen vi såg under bilturerna fram och tillbaka till och från Winslow, Holbrook (där Larsgård satt i häkte) och Flagstaff från Phoenix fullständigt bedövande vackra. Oändliga ökenlandskap med kaktusar och monumentala bergskedjor som blev till tallskog och skidorter när vi kom längre norrut.
Som sagt, ett besök rekommenderas. Trots allt.
---
Bild 1. Eirik Mosven intervjuar Larsgard.
Bild 2. Det var här Larsgard och hans mamma stod parkerade när han blev slagen.
Bild 3. Navajo County Jail i Holbrook där Larsgard suttit sedan september 2011.
Bild 4. Larsgard i domstolen för att få sitt straff.
Bild 5. Presskonferens dagen efter Alexander Dale Oen dog.
Bild 6. Jet Ski VM i Lake Havasu. Stopp i tävlingarna p.g.a åskväder.
Bild 7. Jet Ski VM - Jeff Jacobs var den största stjärnan när jag var där 1990.
Alltid intressant att läsa din blogg. Och jag håller med, Arizona är en spännande delstat.
Posted by: David | 2012-05-15 at 03.10
Man måste ju säga att det är ett väldigt intressant jobb du har. Då tänker jag inte bara på allt det roliga med fotografering och så, utan att även få ta del av alla händelser, livsöden, erfarenheter mm.
Skulle vara skoj att se din topplista vad gäller jobb, händelser och sånt du hamnat på i ditt jobb.
Stå på!
Posted by: Kenta | 2012-05-31 at 05.02
Tack David!
Ja, det är en väldigt spännande stat.
Tack Kenta!
Ja, jag känner mig väldigt priviligerad att få jobba som jag gör. Det är fantastiskt spännande och kul. Inte minst alla möten med människor från "all walks of life". Ja, kanske borde jag göra en topplista. I vilket fall som helst kommer jag att fortsätta att skriva om det här. Förhoppningsvis lite mer regelbundet än under senaste månaderna.
Posted by: Thomas Nilsson | 2012-06-07 at 12.47
Äsch.. lite bloggtorka hör till i bloggosfären. :) Ser fram emot fler av dina eskapader framöver. Peace!
Posted by: Kenta | 2012-06-08 at 10.07
I'll drink to that. Cheers! :-)
Posted by: Thomas Nilsson | 2012-06-08 at 15.26