Jag och reporter Eirik är på en sista resa till innan vi båda tar semester. Mississippi och Louisiana. På torsdag flyger jag till Sverige. Känns bra med ett besök i den djupaste amerikanska södern innan resan till det gamla landet. Kontrasten kunde inte ha varit större mellan de klara nordiska ljusa sommarkvällarna i Stockholm och de varma mörka voodoonätterna i New Orleans men båda bär på sin unika skönhet och sitt unika mysterium.
---
Jackson, Mississippi:
Sitter på hotellbarens lilla uteservering med en öl. Kvällen är nära. Ett godståg rullar långsamt och gnisslande över den lilla viadukt som går över huvudgatan alldeles intill hotellet. Verkar vara kol som fraktas. Hotellet vi bor på byggdes på 30-talet. Det var nära att rivas för tio år sedan men nu är det nyrenoverat och har i alla fall lyckas ge lite mer liv till ett ganska öde Downtown-område. Bourgeois Jeweler och Cohen Brothers är två av flera nedlagda butiker på andra sidan gatan. Lott Furniture kämpar dock vidare verkar det som. Värmen hänger tung och tiden går liksom godståget långsammare här nere. Någon enstaka bil passerar då och då. En ung kille ett par bord bort röker cigarr. Han börjar prata med en tjej som äter middag i ensamhet. En äldre man kommer ut från hotellets entré. Han har en T-shirt med Gammelsmurfen på och orden Big Papa. Lite senare på kvällen kommer två unga svarta killar ridandes på varsin häst på trottoaren. Jag frågar lite förvånat vad som händer. Det är en ”Black Rodeo” i stan berättar de innan de rider vidare.
---
New Orleans, Louisiana:
Att köra bron över Lake Pontchartrain och komma in mot New Orleans en sen fredagseftermiddag i ett stilla sommarregn, inte mycket slår det. Inte ens bilköerna kan förta den känslan. Nere i Dowtnown är gatorna fulla av människor. Det visar sig att Essence Music Festival är den här helgen. Med uppträdande av, bland många andra, Mary J Blige och Aretha Franklin. På gatorna många svarta damer i tighta klänningar. Vackra och stolta även alla de med många extra kilon. Deras attityd utstrålar självsäkerhet och ”här är jag, take it or leave it”. Det är underbart att se. Och New Orleans upphör aldrig att fascinera och inspirera med sin blandning av kvalitet och skräp, av galenskap och genialitet och kanske framför allt av all bra mat och musik. Staden är ett enda sort livsbejakande. Kliv in på en av de små barerna med livemusik borta på Frenchman Street och dina eventuella bekymmer eller grubblerier framstår omedelbart som ofattbart obetydliga. Vad mer kan man begära av en stad?
Åskan mullrar utanför. Ett tropiskt skyfall smattrar mot hus och gator. Folk tar skydd. Men sen är det över och kvällen kan fortsätta. Och livet. Det är en nåd, trots allt.
Tack för dina fina skildringar härinne, Thomas. Alltid lika spännande när du uppdaterar.
Välkommen hem!
Posted by: Lilla Blå | 2012-07-09 at 05.33
Det är nästan som om jag vore där själv, underbart.
Posted by: Magnus | 2012-07-09 at 06.10
Åh vad jag älskar att läsa din texter! Det är som Magnus skriver här över som om man nästan är där själv.
Tack för att du delar med dig!
Posted by: Lotta | 2012-07-09 at 12.53
Och så hittade du fina paraplyer igen. Paraplyer är ju något av ett återkommande tema i denna blogg och denna sommar.
Posted by: Mia | 2012-07-10 at 07.40
Jag gillar din blogg den är snygg och bra innehåll. Sen längtar man ju tillbaka till staterna.....
Posted by: Sören Larsson | 2012-07-10 at 08.33
Tack alla ni för jättefina kommentarer.
Upskattas!
Förhoppningsvis blir det några blogginlägg från semestern i Sverige.
..och regn är underskattat.
Posted by: Thomas Nilsson | 2012-07-11 at 15.26