Livet är en debatt

De tre presidentdebatterna är över. 

Det började i Denver för tre veckor sedan där president Obama i skuggan av Klippiga bergen gjorde en så svag och allmänt passiv insats att partikamraten och tidigare presidentkandidaten Al Gore undrade om det var den höga höjden som påverkat presidenten och en mig närstående reporter menade att Obama antagligen hade ätit en hel burk med valium precis innan debatten. Sant eller inte så påverkade det kampen om Vita Huset, som Obama intill dess ledat ganska klart, så pass mycket att Romney kom tillbaka från politikens verkligt öde slätter till att bli en seriös utmanare. Till de öde slätterna hade jag för övrigt velat skicka maten från pressbuffén. Det serverades i och för sig barbecue direkt från en stor grill utanför pressrummet men den sista biten kött lades beslag på, rakt framför näsan på VG:s utsända, av en svensk kollega. Hade jag haft en något svagare karaktär hade jag antagligen gått till baren där det serverades gratis öl till media och svept ett antal Budweiser för att komma över detta trauma. Istället blev det torra kycklingbröst från buffén och en flaska vatten.

Nästa debatt var i Hempstead i förra veckan. En liten stad, eller snarare förort, på Long Island i skuggan av Manhattans bergskedja av skyskrapor. Och brevid den stora parkeringsplats där hockeylaget New York Islanders hemmaarena ligger (i dag tillkänna gav man för övrigt att de ska flytta till den nya arenan i Brooklyn om ett par år). Inte helt oväntat var det den debatten som var mest kaotisk med logistik etcetera. New Yorkers har väl annat att göra, till skillnad från Denver-bor, än att planera en debatt i flera år innan. Ett par veckor räcker antagligen bra. Men skönt ändå att få sova i sin egen säng efteråt. Det ska dom ha.

Och i måndags var det alltså dags för den tredje debatten i Boca Raton i skuggan av…ja nu finns det ju inte så mycket skugga i Florida men får väl dra till med i skuggan av majestätiska palmer då. När VG:s team kom till Lynn University där debatten ägde rum så var det ordinarie pressrummet redan fullt. Så vi hamnade i annexet. Eller kylskåpet som det egentligen borde ha kallats. Det var ett tält som de hade kopplat världens effektivaste kylanläggning till. Och den stod på fullt. Tyvärr delades det inte ut dunjackor vid ingången. Men man vill ju ändå fokusera på det positiva och maten var klart bäst jämfört med de andra debatterna. Tropical pinapple chicken serverades och chef i köket var svenska Jenny som bott i Florida i 18 år. Bara en så sak. 

Mellan första och andra debatten var det ju dessutom en visepresidentdebatt mellan Joe Biden och Paul Ryan i Kentucky som vi var också var på. Där höll vi ju på att bli arresterade men fick å andra sidan en liten flaska bourbon i presspåsen (alltid fokusera på det positiva!). Frågan är hur många flaskor visepresident Biden fick i sin påse. För många verkade det som enligt vissa efter att Biden debatten igenom suttit och gapskrattat så fort hans motståndare sa något.

Så fyra debatter har vi alltså varit på den senaste månaden (till detta ska läggas ett antal debatter i vintras i de republikanska primärvalen). Min doorman som ofta frågar vart jag är på väg eller var jag har varit när han hjälper mig med väskorna såg dock lite besviken ut när jag berättade att jag inte är i själva rummet där debatterna äger rum (bara ett fåtal fotografer från de största bildbyråerna och tidningarna får vara inne i debattsalen). När jag förklarade att hundratals, antagligen över tusen, journalister flyger in från hela USA och sitter i en stor sal och ser det på TV tittade han på mig som jag hade berättat ett obegripligt skämt.

Och visst kan man fråga sig varför så många reser till debatterna för att sen se dem på TV och svaret stavas spin room eller spin alley som det också kallas. Efter debatten så kommer talesmän och kvinnor för de två kandidaterna och försöker övertyga media om att just deras kandidat vann. Fast efter första debatten tog det över 20 minuter innan demokraterna kom och inte ens de tyckte att Obama hade vunnit (i Florida var båda kampanjerna ute tio minuter innan debatten var slut).

En hel del så kallade "talking points" leveraras såklart av talesmännen efter debatterna men ändå ett visst värde att få prata direkt med till exempel John Kerry eller John McCain samt med ledningen i de respektive kampanjerna. Och det blir bra närvarokänsla när vi leverear video till VGTV. Dessutom kan man ju också passa på att dagarna innan göra andra valreportage från de platser debatterna är på. Så trots det absurda i att tusen journalister sitter och tittar på TV tillsammans så är det värt att vara på dessa debatter. Men nu är det slut för i år alltså och jag och reporter Eirik får försöka klara oss utan trängseln i spin alley.

---

Nu är jag i Boston och jobbar.

Här såg jag John Kerry förlora presidentvalet mot George W Bush för åtta år sedan men det är en helt annan historia.

---

Bilderna nedan:

1. Obamas chefsrådgivare David Axelrod i spin alley i Denver.

2. Pressrummet i Kentucky.

3. Pressrummet i New York.

4. Spin alley i Florida. 

   

Comments

[Elisabeth]

Tusen journalister...
Det är lika många som 1/5 del av alla invånare i vår kommun.
Bara för att få ett perspektiv. :D

[Thomas Nilsson]

Hehe..
Ja Elisabeth, kan ju vara bra att veta. Kanske :-)