Jag var på en konsert med Nick Lowe i fredags tillsammans med Eirik och Ingvild. På en fin gammal teater i Tarrytown strax norr om New York City. Väldigt bra. Upptäckte Lowe bara för några månader sedan tack vare vännen Eirik. Albumet The Convincer från 2001 är sensationellt bra. Hade någon skiva med honom på 80-talet med det fastnade aldrig riktigt. Men han har ju bytt stil nu. Lugnare. Fantastiska texter.
”I go to the bin, put the landuray in, and pick out the cleanest shirt, then I tell myself again, I don’t really hurt” (Lately I’ve let things slide).
Läser Ulf Lundells senaste roman, Allt är i rörelse. Man säger att han är gammal, gnällig och bitter. Det stämmer inte. Han var det för tio år sedan. Nu är han resignerad och lite arg. Inget fel i det. Han skriver: ”Både socialdemokrater och sen borgare har spelat bort vårt gemensamma kapital, ja vår gemenskap. Vi har ingenting ihop snart. Vi ska ha ett sponssamhälle. Privatiserat ner till gräsrötterna. Det är ett omänskligt vidrigt samhälle. Och vi har det redan.”
Två personer jag känner har dött de senaste månaderna. Alltför unga. Jävla helvetets skitdöden. Varför måste man dö? Å andra sidan vore det ju också konstigt om man skulle leva i all oändlighet. Eller kanske vi alla ses i Nangijala?
Strindbergs novell Ett halvt ark papper kan i sin enkla elegans vara det vackraste, sorgligaste och mest precisa som skrivits om livets förgänglighet men också dess skönhet.
Nere på Femte avenyn går svenskfamiljerna med sina tonårsbarn, ryggsäckar och kompakta digitalkameror. De männen gjorde andra val än jag. Vuxna val.
Lite kall vår va?
Jag har inte sett Gudfadern.
New York Rangers slog Ottawa i sjunde och avgörande matchen i NHL-slutspelets första omgång. Jag satt tyvärr på ett plan från Phoenix till New York när matchen spelades i torsdags. Men piloten meddelade slutresultatet i högtalarna. Ett fint ögonblick.
Jag tycker inte att Kent är speciellt bra.
Jag såg början av Gudfadern 3 i början av 80-talet när vi på helgerna hängde hemma hos kompisar som hade videobandspelare och föräldrarfritt. Vi föredrog skräckfilmer. Den var så tråkig att jag somnade. Nuförtiden måste man låtsas att man sett Gudfadern-filmerna eftersom alla män refererar till dem HELA tiden. One of these days så ska jag väl se dem. Kanske.
Till för en vecka sedan visste jag inte vad uttrycket curlingföräldrar betydde. Vet dock fortfarande inte vad helikopterföräldrar betyder.
Den där skivan med flygplanet på omslaget var ok. Sedan tröttnade jag.
Varför har jag aldrig sett Tom Waits live?
Varför vill kvinnor alltid försöka ändra på oss män?
Ganska skönt ändå med en söndag då jag inte ska flyga iväg någonstans.
..but she breaks just like a little girl.
Recent Comments