Tankar från 39:e gatan...

Barndomens jular

När jag gick i lågstadiet så släckte fröken ner klassrummet vissa morgnar i december. Varje elev tog fram sitt stearinljus och tände det på sin bänk. Sedan satt vi där i det stämningsfulla ljuset och lyssnade till fröken som läste ur Julevangeliet. Jag tyckte om det där. En slags verklighetsflykt.

På väg hem sen på eftermiddagen i mörkret som omsluter parkvägarna mellan radhusområdena med enstaka gatlyktor som stjärnor att följa. Genvägen nerför pulkabacken vid kraftledningen. Ensam. Rödrosiga kinder. Skogen där borta. Mörk men inte hotfull. Det varma ljuset från husens fönster. Det är kallt.

Min bror och jag räknar dagarna och när julafton äntligen kommer är det omöjligt att vänta ända till eftermiddagen utan att öppna en enda julklapp så vi får alltid en varsin på morgonen. Lång dag. Kalle Anka. Julbord. Tomten glad och god. Sedan på kvällen när alla klappar har öppnats kommer en viss tomhet och tanken på att det är ett helt år till nästa gång känns märklig.

I vuxenlivet längtar väl många till dagen efter julafton efter en månad av stress. Genom skärselden. Som att komma hem levande från fronten.

Ganska lugnt för mig dock.

Men jag kan sakna barndomens jular ibland.

---

God jul till er som följer min blogg trots att jag inte har varit så flitig med bloggandet på senaste tiden. Tycker fortfarande det är kul och målsättningen är att blogga oftare men tiden räcker inte alltid till. Bloggen lever dock vidare!

---

Bilden: Min bror och jag en jul för längesedan med favoritjulklappen det året (fast min bror har aldrig varit Djurgårdare men var väl glad ändå får man hoppas).

Jul i New York

December i New York och julstämningen finns att finna nästan överallt.

Midsommar i Farsta

Jag är i Sverige på semester.

Det blev en lugn midsommarafton i Farsta. Sillunch med mormor och morfar. Sedan ner till midsommarstången och firandet vid Farsta Gård som ligger vackert vid sjön Magelungen. Väldigt lantligt för att vara i förorten. Å andra sidan är det ju bara ett halvt sekel sedan detta var landsbygd.

17 maj

Till alla mina norska vänner: Gratulerer med dagen!

Till mina svenska vänner: se till att uppleva 17:e maj i Oslo åtminstone en gång.

Det gjorde jag 2004, då jag tog den här bilden. Fantastisk stämning!

Och just nu är nästan alla anställda på Verdens Gang med familjer på personalmatsalens uteservering på taket med utsikt över Oslo och fjorden. Där äter de varmkorv med kaffe och läsk (frukostbjudningarna hemma hos folk bjuder ofta på starkare drycker denna dag).

Själv tänker jag fira med ostron och vitt vin! Inte på taket dock.

För våra synder...

Glad Påsk!

En vinglande parad

Idag var det Saint Patrick’s Day igen. Känns inte som att det var så länge sedan sist men måste ju ha varit ett år. Och som vanligt arrangerades den officiella paraden med säckpipor och marching bands i en aldrig sinande ström på Femte avenyn.

Men ur ett bildmässigt perspektiv gillar jag det som händer på sidogatorna bättre. En slags inofficiell och vinglande parad bestående av människor som är glada, fulla och gröna. 

Vi bär alla på våra kors...

 

I dag var det många som gjorde det bokstavligt i New York.

I pannan.

Som alltid på askonsdagen.

En märklig syn.

Bra pris

Nu är det jul igen...

...och som vanligt invaderas Manhattan av jultomtar med tvivelaktig karaktär.

Var är Jesus?

Snart firar vi Jesu födelse men i Toronto är glaset krossat och Jesusbarnet borta.

Thanksgiving

I dag är det Thanksgiving. Årets största helg här i USA. Bilderna tog jag förra året på den traditionella Thanksgivingparaden i New York. Sedan gick alla hem och åt kalkon.

I går reste jag till Santa Fe i New Mexico för jobb. Och från det jag kom från Haiti var det fullt upp med jobb i New York. Bland annat så var det Broadwaypremiär för den norska pjäsen Elling. (Har du inte sett den Oscarsnominerade filmen med samma namn, gör det! Väldigt bra.) Så därför lite låg aktivitet här på bloggen. Bättring lovas.

En grön dag

I går var det irländarnas dag, Saint Patrick's Day. Den firas rejält i nordöstra USA och speciellt i New York. Gatorna fylls av fulla människor klädda i grönt. Inklusive roliga hattar.

Jag åt lunch på min lokala diner. Restaurangen är grekisk men en dag som denna är den såklart dekorerad i grönt. Här gällde att casha in och det var mer folk än vanligt. Dagens rätter brukar vara en lista med ett tiotal olika val. Nu var samtliga maträtter på listan irländska. Jag beställde en Shepards Pie och servitören Mohammed frågade om jag ville ha öl eller vin till maten. Vatten sa jag. Öl eller vin upprepade han. Vatten sa jag igen. Han pekade då på menyn där jag kunde läsa att öl eller vin ingick dagen till ära. Ganska talande för St. Patrick's Day som verkar handla om att bli fullast möjligt. Jag fick mitt vatten till slut. Utanför fönstret såg jag de grönklädda raggla förbi med glatt humör. Till och från puben som låg vägg i vägg. Många var ganska unga. Fick en känsla av Valborgsmässoafton.

Sex timmar senare promenerade jag till Penn Station där jag skulle ta kvällståget till Philadelphia. På vägen dit passerade jag ett antal irländska pubar och jag såg att partyt fortfarande pågick för fullt. Både inne på ställena och ute på trottoaren. Folk var forfarande lika gröna och lika glada men kanske något mer slitna än vid lunchtid. Vid Herald Square stod ett gäng män i kilt och spelade säckpipa. Jag trodde det var en skotsk musikform men mitt tåg skulle snart gå så hade inte tid att ta upp det med dem.

På perrongen stod en konduktör i sin vanliga uniform men med gröna glittrande cowboystövlar och önskade oss välkomna ombord. Jag längtade till nästa dag. Det kändes som att till och med Jihad Jane, vars ”arraignment” väntade i Philadelphia, var att föredra.

   

Trestjärnigt vinterlov

Är tillbaka i New York nu efter en mycket trevlig julsemester i ett vintrigt Stockholm. Jag bodde som vanligt hemma hos mormor och morfar i Farsta. På deras inglasade balkong var fönstret fruset vilket jag tyckte var väldigt vackert. Blev lite fixerad av det och fotograferade fönstret olika tider av dygnet.

Vinter i förorten

 

Snön hänger tung

Rasrisk från taken
Rasrisk i våra hjärtan

Ständigt denna rasrisk

TV-affären skyltar om avbetalning
Noll procent ränta
Ingen handpenning
Ett liv som inte kostar någonting
Vi betalar sen

De nakna grenarna på de fyrkantiga träden täcks av snö
Torgets julmarknad är borta
Granen står kvar
Och korvkiosken

MELLANDAGSREA

Alla flyr julefriden för att fynda
Trängas i affärer innan jul
Trängas i affärer efter jul

Halva priset på julpynt
Men ingen köper 
Man köper allt utom just det
Om elva månader säljs samma julpynt till fullt pris

Barnvagnar överallt
De var själva barn alldeles nyss
Nu drar de sina barn genom snömodden i något förortscentrum
Förbi korvkön
Förbi mannen med dragspelet
Förbi allting

Det finns inget helvete
Men det finns snöblandat regn
Ettusen barnvagnar
Och mellandagsrea
Räcker gott så

…och så finns alltid rasrisken

Rasrisk på börsen
Rasrisk i äktenskapet

Året om

Skymningen sänker sig
Från blågrått till svart
Barn dras i pulkor
På mörka parkvägar
Det fryser på

Konturerna suddas ut
Centrumet töms
Endast väktaren är vaken
Det lyser varmt från höghusen
Elektriska ljusstakar på rad

Ungdomarna på tunnelbaneplattformen
Däruppe mot himlen
I för tunna kläder och för höga röster
I kväll ska allting hända
Som varenda gång
Men det händer aldrig någonting

 Natten är kall och svart

…och på radion varnar de för rasrisk 

   

   

   

Ut med det gamla...

Julafton klockan 13:48 i Tumba.

Det ser ut som att platteven är årets julklapp.

...och det verkar som att jag har hittat lite julstämning även här i Sverige.